Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Ätstörningar ett problem även inom fotbollen

Marie Hammarström. Arkivbild.
Marie Hammarström. Arkivbild. Foto: Bildbyrån

Fotboll tillhör inte idrotterna där risken för ätstörningar är som störst. Men Sveriges största idrott är lång ifrån immun från problemen.

– De senaste åren har det skett en stor förändring i förhållandet till mat, säger den förra landslagsspelaren Marie Hammarström.

Hammarström menar att kropps- och kostmedvetenheten har ökat inom fotbollen.

– Fokuset har blivit fel. Det handlar visserligen om kost, men inte om att få i sig så mycket energi som man behöver för att orka springa mest på matcherna, utan mer om vad man ska äta för att man inte ska bli så stor, säger Hammarström, som arbetar som idrottslärare.

– Och det blir farligt när förebilderna till de unga gör fel. För de unga vill ju göra som sina förebilder.

Hon berättar om när hon spelade i Umeå 2004 och tvillingsystern Kristin påpekade, när hon kom hem, att hon petade i maten som hon aldrig gjort tidigare.

– Det var väl så att de andra spelarna i Umeå åt lite, och att jag ville göra som dem. Eller att jag, som säkert vägde tio kilo mer än de flesta andra, ville bli mer som dem och därför började äta mindre.

Maja Krantz, som spelar i damallsvenskan med Linköping, är psykolog och jobbar till vardags i ätstörningsteamet på universitetssjukhuset i Linköping. Hon säger att hon har sett ätstörningsproblematik inom fotbollen, och tror att problemet har ökat i takt med att fotbollen på damsidan blivit mer professionell.

– Damfotbollen har utvecklats mycket de 15–20 senaste åren, blivit mer seriös och professionell. I takt med utvecklingen vill man som individ också hänga med och vara seriös. Och då kanske idealet inom fotbollen, som är att man ska vara vältränad, ha kondition och styrka, inte går ihop med idealet som finns i samhället i övrigt då man ska vara slank och nätt. Som fotbollsspelare är man ju inte immun mot de allmänna kostråden och idealen om hur man ska se ut, menar Krantz.

Klara Edlund, leg psykolog, leg psykoterapeut och docent i psykologi vid Uppsala universitet, säger att det inom idrotten är mycket vanligare med ätstörningar än inom normalbefolkningen, upp till tio gånger vanligare.

– I synnerhet i sporter där det är mycket fokus på vikt och kropp. Som backhoppning, där det är viktigt att vara lätt, gymnastik, konståkning och långdistanslöpning. Där är ätstörningarna överrepresenterade, säger hon.

Både Krantz och Edlund tror att relativ energibrist och ätstörningsproblem i många fall är ett kunskapsproblem.

– Man äter som man tror att man ska. Många ätstörningar startar i någon slags bantningssnurra eller försök att gå ner i vikt, säger Edlund.

Krantz ska åka ut till fotbollsklubbar och föreläsa om ätstörningar.

– Jag tänker att man behöver veta tillräckligt mycket för att kunna vara med och förebygga. Det handlar också om att lära sig upptäcka dem som redan kommit lite snett, säger Krantz.

Både hon och Edlund säger att det är viktigt att upptäcka ätstörningar i ett så tidigt skede som möjligt, för då blir utfallet av behandlingen bättre.

Hammarström önskar att kvinnliga fotbollsspelare lägger mer fokus på sin prestation på planen och hur de ska orka.

– Ju mer man äter, desto mer förbränner man, säger hon

Ätstörningar

Anorexia nervosa: Avsiktlig självsvält föranledd av störd kroppsuppfattning med rädsla att gå upp i vikt eller bli tjock. Den ovanligaste ätstörningen, också den med högst dödlighet.
Bulimia nervosa: Återkommande episoder av hetsätning, som följs av kompensatoriska beteenden som framkallade kräkningar, lavering eller överdriven träning. Drivmotorn är ofta bantningsbeteenden.

UNS: "utan närmare specifikation". Stört ätbeteende som inte uppfyller kriterierna för anorexi eller bulimi. Vanligaste ätstörningen.

Hetsätningsstörning: Innebär återkommande episoder av hetsätning men utan kompensatoriska beteenden. Har jämnast fördelning mellan män och kvinnor. Övervikt och fetma mer vanligt i patientgruppen. Näst vanligaste ätstörningen.

Ätstörningar anses vanligare bland kvinnor än bland män. Av kända anorexifall gäller cirka 90 procent kvinnor. Att upptäcka ätstörningar kan vara svårt eftersom många ätstörda inte är underviktiga.

Relativ energibrist kan leda till ett ätstört beteende och i några fall till en klinisk ätstörning.

Källa:Klara Edlund, leg psykolog, leg psykoterapeut och docent i psykologi vid Uppsala universitet.