Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Sport

Avslappnad Michel Tornéus på studs mot OS

På söndag går herrfinalen i längdhopp vid inomhus-VM i Portland i USA. Men det struntar Michel Tornéus i.

Han föredrar att hoppa studsmatta med tvååriga dottern Leah.

”Jag prioriterar sommaren och OS i stället”, säger han och öppnar för en satsning mot OS i Tokyo 2020.

Leklandet i Skärholmen är enormt. Denna torsdagsmorgon är det nästan helt öde. Michel Tornéus och sambon Gabriela Montti och tvååriga dottern Leah har nästan hela stället för sig själva. Här är de ganska ofta, ”vi bor bara fem minuter härifrån”, säger Michel.

DN-sporten följer Michel Tornéus på hans väg mot OS i Rio de Janeiro i augusti. Vi har besökt hans barndomskvarter i Botkyrka och vi har träffat hans träningsgrupp, men familjen har han lämnat utanför.

Tills nu.

Men fortfarande är det så att han inte vill att vi fotograferar sambon Gabriela.

– Han är väldigt öppen och han tycker om att ha med folk att göra, men när det kommer till honom själv och familjen vill han hålla det lite för sig själv för att ha någonting som är bara hans, förklarar Gabriela Montti.

Michel själv säger att familjen är nummer ett, ”det är därför de inte syns så mycket för jag vill ha dem för mig själv liksom”.

– Jag är social, men bara i en väldigt liten grupp. Jag har min lilla klick som jag trivs väldigt bra med.

Att få barn var en stor förändring för en längdhoppare som var van att bara tänka på sig själv.

– Det första året var jättekonstigt. Från att det alltid varit jag, jag, jag, till att det helt plötsligt var någon annan som hade högsta prioritet.

– Det blev en annan press. Det var EM i Zürich 2014 och den sommaren kände jag att ”shit, nu måste jag tjäna pengar”. Jag har inte råd att gå skadad och allt det där.

– Det blev mycket mer allvar och nu kan jag se det som något positivt, men då var det jobbigt, erkänner Michel Tornéus.

Sambon Gabriela och dottern Leah försöker se så många tävlingar de kan, speciellt mästerskapen. När Michel Tornéus vann guldet vid inomhus-EM i Prag förra året och samtidigt satte nytt svenskt rekord med 8,30, var det en känsla av ren lycka.

När guldet var klart var det till läktaren där Gabriela och Leah satt som hans blickar först gick.

– Det känns som jag visste hur han kände, för jag kände likadant. Man vill att han ska vinna guld för man vet att han är så pass bra, säger Gabriela och fortsätter:

– Och att se honom så glad och lättad var så häftigt. Jag var så glad själv, ja mer än glad, superlycklig.

– Sedan var det ett så jäkla bra hopp också, slår Gabriela fast.

Lika roligt som det var i Prag, lika frustrerande var det att sitta på läktaren på Olympiastadion i London 2012. Michel Tornéus blev fyra i längdhoppsfinalen, en ynka centimeter från OS-bronset.

– Jag tyckte att han var grym ändå. Han pendlade hela tiden mellan trea, fyra, tvåa och jag var så stressad. Sedan blev man bara tom för jag kunde se på honom att det var det värsta han någonsin känt. Det gjorde så ont i hjärtat.

Medan dottern och sambon leker bland snurror, bollar och studsmattor berättar Gabriella Montti att hon lärt sig att gilla längdhopp. Efter alla timmar hon suttit på träningspass och tävlingar kan hon i dag se på Michel om det ska bli ett bra eller dåligt hopp.

– I början såg jag bara någon som sprang och ”titta han flyger” typ, men nu ser jag de där små detaljerna som gör skillnad och det är coolt.

Gabriela och Leah åker till EM i Amsterdam i juli, men till OS i Rio de Janeiro fick de inga biljetter.

– Det är jättetråkigt faktiskt, vi hade tänkt åka ett helt gäng och det är så lätt att ta med sig Leah när hon är så liten.

Michel Tornéus själv vet knappt om att familjen är på plats. Han går in i sin bubbla och där är han ända tills tävlingarna är slut.

Vid sommarens SM-tävlingar i Söderhamn hade han svårt att koncentrera sig när han hörde dottern gråta.

– Han kom och gav henne en puss, men sedan måste du springa i väg för att hoppa och då började hon gråta, minns Gabriela och tittar på sambon.

På fredagen börjar inomhus-VM i Portland på den amerikanska västkusten. Michel Tornéus var kvalificerad, men valde att stanna hemma.

Han har gjort två inomhustävlingar i år och inte i någon av dem hoppade han längre än åtta meter. Men det är inte därför han är på leklandet i Skärholmen i stället för i VM-arenan i Portland.

– Jag hade kunnat åka dit och jag tror till och med att jag kunde ha tagit någon medalj där borta, men det hade inte varit värt det. Det är sommaren som är det viktigaste.

– OS är högsta prioritet, men jag gjorde båda mästerskapen 2012 och det gick bra. Jag tog min första medalj i Helsingfors (EM 2012) och det tog ingen energi inför London, för jag visste att OS var det viktigaste, förklarar Michel Tornéus.

Att han avstår Portland innebär att han inte behöver stressa med sin träning.

– Jag har fått fem veckor mer än vad jag haft om jag kört VM. Det har varit skönt att ta det lite lugnare och inte ha så bråttom.

I april lämnar han familjen och åker till Florida på träningsläger i två och en halv vecka. När han kommer hem är det strax dags för utomhussäsongen och man förstår att han jagar samma känsla som han hade under OS-året 2012.

Det gör att han inte prioriterar de stora Diamond League-galorna.

– Jag vill hitta tävlingar som är lite roliga och inte bara jaga de stora arenatävlingarna. Diamond League är extremt kul, men det är så mycket fokus så det blir lite för allvarligt och det där allvarliga vill jag ha när det är mästerskap, säger Michel Tornéus och tillägger:

– Så jag tar bort en del av de där tillfällena och så samlar jag till ett när det verkligen gäller.

Nu öppnar han också för att fortsätta karriären över OS i Tokyo 2020.

– Jag har tränat väldigt hårt nu i några år och jag vet att kan jag bara hitta formeln på hur mycket jag kan träna så tror jag definitivt att jag kan hålla på fyra år till.

Michel Tornéus tävlar för Hammarby. Samma klubb som dopningsavslöjade Abeba Aregawi. När man nämner hennes namn och dopning drar han ner basebollkepsen i pannan och markerar hur trött han är på frågan.

– Vad ska jag säga, det är för jävligt. Jag blir alltid lika förvånad över att folk dopar sig, men jag som idrottare kan inte gå och tänka på att alla är dopade, för varför håller jag då på med det här?

– Jag måste själv tro på att man kan bli bäst i världen och vara ren, annars är det ingen idé att hålla på.

Själv har han dopningstestats regelbundet de senaste tio åren. Varje dag måste han vara tillgänglig för att lämna dopningsprov och han måste alltid tala om var han befinner sig.

Och kontrollanterna sköter sitt jobb.

– Det är jobbigt när de kommer tidigt på morgonen och väcker en, säger Gabriela och Michel berättar om den gången de skulle åka på kontroll till sjukhuset med en tre dagar gammal dotter.

– De plingade på dörren den morgonen vi skulle åka till sjukhuset. Jag hade vaknat och gått upp och kissat så jag fick klunka i mig en massa vatten och lyckades till sist pressa ut litegrann så vi hann åka.

– Men på Essingeleden fastnade vi i en kö och efter allt vatten blev jag otroligt kissnödig, säger han och skrattar.

– Men jag tycker de är bra med kontrollerna, måste du kissa så ska du kissa.

Under samtalet har tvååriga Leah blivit allt tröttare. Ur näsan rinner snoret och mamma och pappa konstaterar att det nog är läge för pappa att sova ensam.

Allt för att han inte ska bli smittad. Det är längdhoppet som än så länge styr familjens liv.

– Men det finns ett bäst före-datum för idrottare och om tio år kommer jag inte hålla på med det här. Och då är det läge att byta, säger Michel Tornéus.

Fakta. Michel Tornéus

Ålder: 29 år.

Familj: Sambon Gabriela Montti och tvååriga dottern Leah.

Idrottsgren: Längdhopp.

Meriter: EM-guld inomhus 2015, VM-brons inomhus 2014, EM-silver inomhus 2013, EM-brons utomhus 2012, 9 SM-guld längdhopp, 1 SM-guld tresteg.

Svenskt rekord ute: 8,22 meter.

Svensk rekord inne: 8,30 meter.