– Hela bandyhallshysterin har gått över styr de senaste åren. Min största utmaning är att tvätta bort den stämpeln från det här bygget.
Som arenabolagets vd har han bråttom just den här dagen, det är mycket som ska fixas. Men det är inte det regerande bandymästarlaget Sandvikens hemmapremiär mot Vetlanda han funderar på. G-Unit, det band som omger hiphopstjärnan 50 cent, är på väg till Sandviken.
Den skottsäkra limousin som under fredagen ska transportera huvudpersonen själv från Arlanda direkt till logen på Göransson Arena är redan förbeställd. Dessutom måste alla saker som stjärnan beställt, bland annat en egen symaskin, komma på plats.
– Vi kommer att ha ett parkettgolv och en temperatur på 20 grader i arenan, vår prognos är att det kommer 5.000 personer. Men det är inte publiksiffran i sig som är det viktiga, det är att visa att vi kan klara av att stå som arrangör för ett sånt här evenemang.
Sandvikens bandylag då, var tränar dom?
– Jag vet inte. Här inne kan de inte träna under fredagen och lördagen, kanske gör de något pass i ishallen, säger han.
Under Fredrik Grantings ledning har saker och ting förändrats i Sandviken.
– Tidigare så ”ägde” ju bandyn rätten att bestämma över Göransson arena. Så är det inte längre. Vi har väldens finaste utomhusarena för bandy 50 meter från hallen, den måste vi kunna använda mer, säger han.
När Göransson Arena 2009 lämnades över som en gåva från Göranssonska stiftelserna till Sandvikens kommun skrevs ett nytt kapitel i bandyhistorien.
Men med bara bandy bar den sig inte ekonomiskt. Första året slutade med en förlust på 10 miljoner, det andra gick nära 20 miljoner back. Läget blev turbulent.
Första vd:n Maya Olsson fick sparken redan hösten 2009 och de negativa skriverierna om arenan blev en följetong i lokalpressen.
Ett drygt halvår senare anställdes Fredrik Granting.
För drygt 20 år sedan lämnade han hemstaden Halmstad, sedan dess har han jobbat i event- och marknadsbranschen. Under 90-talet var Fredrik Granting med och gjorde Harrys och Svenssons krogar till de populäraste i Uppsala och de senaste åren har han jobbat mycket med en golfanläggning.
Under 2009 och 2010 var evenemangen i Göransson Arena som inte hade med bandy att göra lätträknade. Nu ska det bli annorlunda. Lyckas arenan locka till sig evenemang som ger mer pengar så får bandyn flytta på sig, sådan är planen.
– Kommunen var nog ganska oförberedd på vad det var man fick egentligen, men får man en gåva på flera hundra miljoner så är det klart att man inte tackar nej till den, säger Fredrik Granting som ser samma tendens runt om i Sverige.
– Att bygga de här arenorna verkar inte vara några problem, då kommer pengar från olika håll oavsett om de kostar 50, 80 eller flera hundra miljoner. Men så står plötsligt skiten där med massor av kostnader för driften, då verkar det ibland som att ”det var det ingen som hade tänkt på””.
Frågan är om det alls funnits några bandyhallar om det inte varit för de där idékläckardagarna i lilla Ovanåker i Hälsingland för elva år sedan.
– Vi såg framför oss en generationsväxling i arbetsmarknaden här och kände att vi måste hitta på något för att locka till oss kompetent arbetskraft, säger Thomas Zetterqvist, ansvarig för näringslivsfrågor på Ovanåkers kommun.
Möten med ett 80-tal företagare slutade med att man kom fram till att något väldigt stort skulle byggas i trä.
Första planen var ett gigantiskt akvarium. Det andra världens största träkyrka.
– Sedan sa någon – vi bygger den där kyrkan på Ön i Edsbyn och spelar bandy i den, sedan var allt igång, säger Thomas Zetterqvist som numera är ordförande i Edsbyns IF Bandy.
22 september 2003 invigde kungen arenan. Ett drygt halvår senare hade Edsbyns bandylag tagit sitt första SM-guld sedan 1978. Sedan följde fyra till innan Västerås vann 2009. Då hade Västerås, efter många turer, också fått en bandyhall.
I dag finns elva stycken runt om i Sverige. En tolfte byggs i Nässjö och i Karlstad och Stockholm pågår projektering för fullt.
– Tre saker gjorde att utvecklingen tog fart på allvar: Edsbyns sportsliga framgångar, den ekonomiska utvecklingen som man såg i Edsbyn de första åren och möjligheterna att spara energi genom att ha isen under tak, säger Lars Wennerholm, ansvarig för bandyhallar och arenor på Svenska Bandyförbundet.
– Visst, man sparar energi om man har is under samma period som tidigare, från mitten av oktober, men det är jättedyrt att göra is i augusti och första delen av september när det är varmt ute. Taket är fantastiskt, men det gör också att man måste transportera bort massor av värme som bildas i hallarna. I de första blev driftskostnaderna betydligt dyrare än de teoretiska kalkylerna, som i Ale Arena, sorgebarnet.
Det är många som skäms över vad som hänt i Surte. Ännu fler är arga.
I Surte stod Sveriges tredje bandyhall klar hösten 2007. Men i vinter spelas det ingen bandy där, hallen står tom.
Den 2 mars i år spelade Ale Surte kval till elitserien mot Vänersborg i Ale Arena, frågan är när nästa match spelas där.
I vinter hoppas bandyentusiasterna på en kall vinter så att de kan rulla upp brandslangarna och spola upp Surte IP nere vid Göta älv.
Alla elitsatsande spelare har lämnat laget som börjat om i lägsta divisionen och kommer att spela samtliga matcher på bortaplan. I protest mot kommunens agerande har ”Ale” plockats bort från klubbnamnet som numera är Surte BK.
Det som började så bra gick så fel.
Inspirerade av vad folket i Ovanåker kunnat åstadkomma i Edsbyn, så växte en tanke i Surte: man skulle bygga en rekordbillig bandyhall, bara väggar och tak – ingen dyr isolering. Hallen i Edsbyn byggdes för runt 35 miljoner och drivs av ett arenabolag med över 3.000 aktieägare som tillsammans satsat mer än tio miljoner kronor
Men trots alla ideella krafter i Surte och ett isaggregat som skänktes från industrin så höll inte budgeten på 16 miljoner. Strax före invigningen så såldes hallen till Ale kommun för 17,2 miljoner, sedan fick klubben hyra tillbaka den.
Uthyrning och andra aktiviteter skulle ge tillräckligt med intäkter.
Sedan skenade kostnaderna. Isaggregatet visade sig vara överdimensionerat och slukade energi.
– Och de enda evenemang man lyckades få dit var två hundutställningar, det gav ju inte så mycket pengar, säger Per-Anders Klöversjö, som i sin roll som chefredaktör på Alekuriren följt turerna runt Ale Arena, eller Bandyhuset som arenan först kallades.
Klubben kunde inte betala sina räkningar. Samtidigt satsades det hårt på att skapa ett a-lag som skulle kunna slåss om en plats i elitserien. Ekvationen gick inte ihop. Klubben lyckades få medlemmar att låna ut 700.000 kronor men pengarna räckte inte.
1 januari 2011 tog kommunen över driften av arenan och fick kontroll på kostnaderna. I mitten av juni fattade kommunstyrelsen beslut om att inte skjuta till mer pengar till driften och senare samma månad begärde klubben sig i konkurs med 2,7 miljoner i skulder.
Ändå finns det hopp för bandyn i Surte. Kommunen har anslagit tre miljoner för att byta ut isaggregatet och sänka driftskostnaderna. Planen är att det ska finnas is igen nästa vinter.
I Edsbyn har samarbetet mellan klubben och kommunen fungerat bra. Däremot anser Skatteverket att det bolag som äger Dina arena, som hallen numera heter, tagit ut för lite hyreskostnader av klubben trots att Edsbyn betalar mer för sin istid än föreningar som Västerås och Vänersborg som har betydligt dyrare hallar.
I Vänersborg blev bandyhallsbygget en enorm utgiftspost för kommunen när kostnaderna under byggets gång växte från 80 till nästan 300 miljoner. Dessutom rasade taket in förra vintern.
I Västerås fick kommunen kliva in med pengar när byggherren MJP Bygg försattes i konkurs.
Visst finns det goda exempel också. I Trollhättan och Örebro har klubbarna och kommunen jobbat i takt med varandra och lyxiga Sparbanken Lidköping Arena har inte omgivits av några större kontroverser, dels på grund av att Sparbanksstiftelsen skjutit till pengar även till driften och dels eftersom Lidköping är en av Sveriges rikaste kommuner.
Trenden är ändå tydlig: en bandyhall bär inte sig själv kostnadsmässigt.
– Sju av tio kronor som investerats i hallbyggena är kommunala pengar. Det behöver inte vara fel men bandyn kostar för kommunerna, så är det. Sedan måste kommunerna bestämma sig för hur mycket de tycker att den får kosta, säger Fredrik Granting i Göransson Arena som sjösatt ett projekt vars mål är att arenorna i Sandviken med hjälp av bland annat solfångare och bergvärme ska kunna bli självförsörjande på fjärrvärme.
Lars Wennerholm på Svenska bandyförbundet är medveten om att bandyhallarna inte bara givit klubbarna nya möjligheter utan också nya problem.
– I början var vi verkligen påhejare men sedan några år tillbaka har vi mer tagit rollen som faktainsamlare och stödjare. I dag skulle vi inte rekommendera en oisolerad hall i den klimatzon där Surte ligger. Dessutom försöker vi hejda klubbarna lite grann och fråga: behöver ni verkligen ha is redan 1 augusti, förstår ni hur dyrt det blir?