För visst är det så, svensk dambrottning brukar leverera.

– På VM förra året hade vi fyra tjejer med. Tre tog medalj, en blev femma, säger Fariborz Besarati, svensk förbundskapten.

Han är fabrikschef i medaljverkstaden och dessutom den direkta orsaken till att flera av tjejerna övergett Norrland för Skåne.

– Det var Fari som gjorde att jag flyttade hit, säger Henna Johansson, före detta Gällivare, bronsmedaljör i VM senast.

– Fari, och bra träningsmöjligheter, säger Sofia Mattsson, världsmästare i 51 kilo för två år sedan. Gällivaretjej hon också.

Och så fortsätter det. Brottare efter brottare.

Förvånansvärt många kommer från just Gällivare, den märkliga plats där alla tjejer tycks bli mästarbrottare.

Nu bor de i Klippan, närmare resten av brottarvärlden. Därifrån är det lika långt till Milano som hem till Gällivare.

– Förr hade tjejerna ofta en dags extra resa till tävlingar och läger, säger Besarati.

I dambrottningen är det fristil som gäller, inte grekisk-romersk som bland grabbarna.

Fariborz Besarati är en av de få svenskar som brottats olympiskt i fristil de senaste 25 åren och som tränare är specialist på just den stilen.

Bristen på specialiserade fristilstränare är akut, tjejbrottningen är färsk jämfört med grabbarna och ekonomin är, precis som för herrbrottningen, ytterst ansträngd. Ändå blir det medaljer.

På herrsidan är fristilen i det närmaste död i Sverige, även om förbundet försöker blåsa nytt liv i verksamheten.

– Vi har en satsning på i första hand ungdomar och juniorer med de resurser vi kan få loss, säger Claes Eriksson, brottningsförbundets ordförande.

Det tar tid. Kanske i det OS som kommer efter Rio 2016.

Samtidigt är damlaget, med sin Gällivare-stomme, i världstopp redan nu.

– Vi har sex-sju tjejer som kan placera sig bra i ett EM eller VM, säger Besarati om sin Klippangrupp i hangaren.

Att ha alla där inom räckhåll, att ha ständig koll, är bra, tycker han.

– Ska vi slåss om medaljerna så måste vi träna så här, säger Besarati.

Han kör sitt race med sina tjejer och det tycks räcka långt. I VM i Istanbul nästa vecka bör det bli åtminstone någon medalj, oavsett alla garderingar och försiktiga reservationer.

Det är dessutom extra viktigt att inte misslyckas i Turkiet: i OS-klasserna är VM i Istanbul kval till London, det riktigt stora målet.