– Mitt värsta år någonsin, säger han om 2010.

– Att då ändå kunna ta medalj är underbart.

Den sjätte i ordningen, men kanske också den som mest hade oddsen emot sig.

För Jimmy Lidberg har varit skadad, han har haft sparringproblem ("Hemma i Stockholm har det inte funnits någon alls. Jag har fått sparra mot en docka") och i EM i våras blev det skrutt och elände ("ut i första omgången").

Och så nu brons.

Kunde ha varit silver eller guld. Kunde också ha varit ingen medalj alls. Lidbergs väg till pallen var inte snörrät.

Domarna dömde märkligt i ett par fall, han åkte på ett par rullningar. Men han kom alltid tillbaka. Alla gånger utom en.

Mot vitryssen Timofej Dzenitjenko i semifinalen höll Jimmy Lidberg på att rulla honom. Men svensken nådde bara halvvägs, då kontrade vitryssen och Jimmy Lidbergs finaldröm sprack.

Men bronset var bra plåster på såren.

Lidberg fick en sträckning i höger axel i en av VM-matcherna.

– Men det gjorde nog inte så ont när han brottades, trodde Ingmar Gannby, massören.

– Det blir värre i morgon. Då kommer smärtan...

Lidberg har blivit lite slankare och smidigare, men inte lättare. Det tackar han sin nya dietist för.

– Mindre kolhydrater och mer fett, säger han. Jag orkar mer, mår bättre.

Ekologiskt är det också, käket.

– Inte en massa färgämnen och skit.

De gamla småproblemen med magen försvann också.

Bristen på sparring hemma i Stockholm har varit besvärlig för Jimmy Lidberg. SOK (Sveriges olympiska kommitté) har hjälpt till så att han kunnat hitta träningsmotstånd utomlands och brottarklubben i Eslöv har också ställt upp.

Men ibland har brottardockan varit enda möjliga motståndare.

– De andra i eliten skulle garva om det visste om det, säger han.

Lidberg var måndagens framgångsrike svensk i Moskva. Sharur Vardanyan, 66 kilo, förlorade sin första match och tänkte inga vackra tankar om domarna och deras agerande.

– Det var som att ha en extra motståndare på mattan, säger han.