Det var länge sedan Jens Byggmark längtade så mycket till en säsongspremiär. Men så är läget inför slalomen i Levi den 13 november också ett helt annat än det varit de senaste säsongerna. Till exempel får han, äntligen, ett vettigt startnummer igen.

– Det är så otroligt skönt att vara tillbaka, säger han.

– Det är inte ens kul att hålla på när man startar där bak. Du har inte en sportslig chans att vara med i toppen, hur bra du än åker. Du tappar för mycket på att det är spårigt och slagigt.

Tärnabyåkaren tar premiären för två år sedan, också den i finländska Levi, som exempel:

– Jag hade varit på glaciärerna, kört med "boysen" och kört lika snabbt som de. Sedan kommer jag till Levi, startar som 55:a och... det går skit, jag kvalar inte. Det var chocken. Jag tänkte "Var har jag hamnat? Här vill jag inte vara", minns han.

– Men sedan har det faktiskt inte varit så himla tungt, jag har alltid tänkt att det är en tidsfråga.

Men fallet från de dubbla segrarna i Kitzbühel i januari 2007 till att tvingas starta bland de allra sista tog hårt, medger han. Fortfarande kan han också känna lite bitterhet över regeländringarna för några år sedan, som över en natt gjorde hans vägvinnande slalomteknik till mer eller mindre värdelös.

– Det kommer jag att säga i hela mitt liv, att regeländringarna kom helt fel. Jag hade varit kvar uppe i toppen och vunnit mycket om det inte hade ändrats, så är det bara, säger han bestämt.

Att han skadade ena benet i en motorcykelolycka samma sommar gjorde knappast saken bättre, medger han.

Det har varit en tålamodsprövande och frustrerande väntan – och i efterhand är Jens Byggmark troligen rätt tacksam för att han inte visste hur lång tid det skulle ta att kämpa sig tillbaka.

Först i vintras, över fyra år efter genombrottet i Kitzbühel, kom belöningen i form av VM-silvret i Garmisch-Partenkirchen.

Glädjen över medaljen ser ut att vara lika stor nu som då. Men Byggmark väljer ett annat ord när han berättar om lärdomarna från VM:

– Trygghet. Att man vet att man håller på och jobba med rätt saker. Tar man sig igenom den här resan, med allt upp och ner, då klarar man av mycket, säger han.

– Då känns det som att man byggt upp en erfarenhet som gör att man kan stanna kvar i världstoppen.