Men säger han så mycket mer? Nja, egentligen är han alldeles för tveksam och försiktig som studioexpert, för tillbakadragen och sansad – just därför fungerar han perfekt som balansspelare till Ola Andersson.
Ola Andersson vill inte gärna släppa ifrån sig ordet, och tänk på allt han skall hinna säga, och innan någon annan kommit in och sagt sitt så vill ju han redan bestämt från början berätta hur det är!
Någon borde be honom lugna ner sig några kilo.
Att hålla en linje och försöka vara konsekvent i sin roll är hemligheten bakom en intressant expert, och det svåra. Det lätta är att ständigt vara tvärsäker, i varje uttalande, till nästa söndag kan man ha bytt ståndpunkt och vara helt tvärsäker på det motsatta. Det är bra att tveka ibland. Ola Andersson vet inte vad det betyder. Det bara flödar ur honom. Jag har ingen aning om vad han egentligen står för. Vad skulle han spela för fotboll om han var förbundskapten eller tränare? Någon som har en ledtråd?
Lars Lagerbäck låtsas ju alltid vara den där genomgenuine trygghetsnarkomanen från landet, men visst kan det ibland räcka med att se honom i närbild för att veta vad han tycker. Och vad han tänker. Han har väldigt svårt att dölja när han tycker att någon annan pratar strunt. Han sitter tyst, tittar ner, möter ingen blick, ibland kan det komma upp ett litet snett leende när han lyssnar.
Han kan med andra ord se väldigt dolt aggressiv ut. Ja, det är den där läraren i honom, som till slut tittar upp från katedern och skickar iväg en lång blick till lilla Kalle: Gör inte om det där.
Man undrar hur han har det med de isländska journalisterna, och hur de har det med honom?
När jag såg Leif Boork i hockeyrutan häromkvällen slog det mig hur otroligt väl förberedd han är, noggrann, påläst, tydlig. Jag tror ibland att många blandar ihop den där tydligheten med hans rykte om sig att vara en brutal sanningssägare. Jag tycker att han ofta kan visa prov på en sund tveksamhet.
Och de där förberedelserna hittar vi inte hos många andra av hans kollegor, men det kom väl så att säga med yrket som hockeytränare. Han är ju en detaljernas man.
Det får man nog i förbifarten säga om en sådan som Jacob Hård också, Svt:s skidkommentator. Han måste käka resultatlistor till frukost. Han är en sådan där riktigt svensk foträt fjällräven hela han, som har väldigt svårt att ryta till och säga ifrån men skulle han komma till jobbet oförberedd?
Nejnej.
Men visst vore det kul att någon gång få höra vad han tycker? Om sprint till exempel, Jacob Hård, vad tycker du om sprint egentligen?
Jo, jag hört honom säga ”att detta är ett svensk fiasko”, men då brukar han verkligen ha både livrem och hängslen på sig: Svenskarna glömmer en skida, kör ut i terrängen i första backen och blir sämsta nation efter Taiwan.
Till sist: Har man två experter i studion är det som sagt bra med balans, men skall man inte framförallt ha två vitt skilda fotbollssyner representerade? Måste alla till exempel tokälska Barcelona varje timma på dygnet?