2009 var frågan inte om någon skulle göra det, bara vem. Svaret blev socialdemokratiska kvinnoförbundet.
Med talespersonen Anne Ludvigsson i täten vann förbundet tävlingen först-att-kräva-att-matchen-stoppas.
Matchen är Sverige-Israel i Davis Cup i Malmö, 6-8 mars, och s-kvinnorna gör helt rätt. Men har helt fel. Matchen ska självklart spelas. Om det går. Det kanske blir så att polisen stoppar högriskmatchen.
Det rätta de gör är att använda sporten som samhällets speakers corner.
Politik och idrott hör givetvis ihop. Problemet är att politikerna har så svårt att höra hemma i idrotten.
En känslig match, ett mästerskap det går att plocka enkla poäng på. Då dyker de upp och det blir lika fel som när Socker-Conny ger sig in i en leksaksaffär. Men precis som när Socker-Conny är klar har politikerna i alla fall väckt uppståndelse.
Några vårveckor 2006 var trafficking och sexhandel på agendan. Män skulle spela fotboll och köpa sex i Tyskland.
De åtta första månaderna 2008 var Kinas diktatur på dagordningen. Det var OS på gång där.
Om ni tycker att jag har en raljant ton beror det på att VM för länge sedan är över, OS-elden släckt men problemen är desamma. Det är bara i debatten frågorna är döda.
Om det hade varit fel att svenska idrottare tävlat i OS i Kina hade det varit lika fel om kinesiska Chang'an räddar jobben åt Volvo-arbetare.
Om Sveriges idrottare ska gå före Sveriges riksdag och regering i bojkottandet blir det snart inga länder kvar att möta. Då ska Sverige vägra att möta USA innan Obama släppt den sista Guantanamo-fången och eftersom Danmark tillåter sexhandel kan inte Lagerbäcks lag spela några VM-kvalmatcher.
Och framför allt:
Stoppa bandy-VM. Hur kan vi tillåta att Lukasjenkos Vitryssland ska hit och spela? När Kleerup är klar med blivande hiten "Stoppa knarkpoliserna" måste han skriva en låt om det.
Jag vaknar till P1 morgon. Lagar mat till Studio ett. Känner mig dopad med debatter om helveteskonflikten Israel-Hamas men skulle aldrig kunna låta lika tvärsäker som Per Gahrton:
"Ett solklart fall där man bör markera", säger han om att Sverige inte ska spela tennis mot Israel.
Men så är Gahrton också man av en tid jag önskar jag fått vara med om.
När ingen verkade jobba. Alla "studerade", demonstrerade, ockuperade. Rakade sig aldrig, duschade sällan, men gökade alltid och med alla och hade jämt någon och något att protestera mot. Bilderna bekräftades i rödvinsserien (tv-släkting till pilsnerfilmer) Upp till kamp.
Efter det där kom en generation som ett tag kallades den ironiska. Vi har skrattat och flinat åt proggarna och deras musik men när festerna varit på väg att peaka har vi älskat deras låtar.
På nästa fest ska jag med itunes eller spotifys hjälp se till att unge, arge Mikael Wiehe får sjunga om tennismatchen Sverige-Chile 1975.
"Medan bönderna och jobbarna hålls i schack med militär så kan dom rika spela tennis men dom ska jävlar inte spela här stoppa matchen".