Sättet de unga gymnasterna greppar tag i vad som ska greppas tag i skvallrar om styrkan de byggt upp under hundratals träningstimmar. Det är i greppet en del av den kinesiska hemligheten gömmer sig.
- Jag ska bli bäst i världen, säger den nioårige Xiang Bagenqin, ett par månader innan OS i Peking startar.
- Det var mina föräldrar som ville att jag skulle börja med gymnastik.
Om åtta år kan det vara hans tur att bära landets förväntningar på olympiska medaljer.
Sedan kommer en tränare hastande och säger att de där killarna är för små, dem får ni inte prata med.
- Tala med huvudtränaren i stället. Han kan svara på era frågor.
Månaderna före OS är det så det går till i Kina. Hela världen hade velat intervjua häcklöparen Liu Xiang eller basketspelaren Yao Ming, men de har varit strängt skyddade mot omvärlden, liksom de flesta andra kinesiska olympier.
En gång i våras var vi några stationerade utländska journalister i Peking som trodde att vi hade ett scoop på gång. Fem kinesiska olympier skulle låta sig intervjuas. Problemet var att vi var fem busslaster journalister, cirka 150 stycken, som stormade ur bussarna som utsvultna vargar. Ett 40-tal tv-kameror riggades, men de knapphändiga uttalandena från ett podium gav ingen som helst mättnadskänsla.
Det kinesiska idrottsundret, som startade i Los Angeles 1984, ska nå full blom i Peking, då värdnationen kan ta 40 guldmedaljer och möjligen peta ned USA som spelens största guldmakare.
Som förklaring för förbluffade västerlänningar fungerar elitidrottsskolan Shichahai i Peking. Den ger en början till svar på hur Kina, utöver att ha byggt världens starkast växande ekonomi, även skapat den olympiska rörelsens snabbast accelererande medaljfabrik.
Xiang, Li, Hong och Li i gymnastikhallen har inget gemensamt med industriproduktion när de häver sig upp i ringarna och sätter sina kroppar i rörelse över bygelhästarna. De är extrema talanger i extrem träning.
Begreppet fabrik är något omvärlden tar till för att kritisera det välorganiserade, strängt disciplinerade kinesiska upplägget.
- Vi har olika kulturer i öst och väst, men det enda målet för både öst och väst är att nå bästa möjliga resultat. Om vi skulle försöka förstå varandra i stället så skulle det vara bättre, säger gymnastiktränare Zhao.
Shichahai är en av juvelerna i det enorma nätet av kinesiska sportskolor. Den tillhör en av 300 toppidrottskolor med 46 000 unga i träning. Längre ned i pyramiden finns 400.000 barn som tränar på medelnivå i 3 000 specialsportskolor. I basen återfinns sex miljoner barn i över 11 000 andra idrottsskolor.
Varje onsdagseftermiddag under de senaste månaderna har fem utländska medier i Peking släppts in för en rundvandring på Shichahai. På ytan har inte mycket ändrat sig sedan 1990, utom att skolan fått fler kvitton på att den hårda träningen leder till OS-medaljer.
Ett besök på skolan ger åtminstone en inblick i hur häcklöparen Liu Xiang, som tog olympiskt guld i Aten för fyra år sedan, blev världens bäste.
Liu var tolv år när han antogs till en idrottsskola i Shanghai där han tränades för att bli höjdhoppare. Han fick allt av staten: mat, kläder, ett ställe att bo, försäkringar, skolutbildning och den träning som har tagit honom till toppen.
Tränaren Sun Haiping, som är medlem i kommunistpartiet, brukar ta Liu som exempel på det överlägsna kinesiska systemet. Det var Sun som upptäckte att Liu Xiang passade bättre för häcklöpning än för höjdhopp, och nu är det Sun som ibland passar på att säga att han tycker synd om olympier från västvärlden som inte har den uppbackning som elitidrottare har i Kina.
På Shichahai i Peking studerar eleverna på förmiddagarna. Efter lunch tar träningen vid, kvällarna ägnas åt något som kallas självträning. Här formas Kinas framtida olympier i sporter som gymnastik, volleyboll, badminton, bordtennis, boxning och fristilsbrottning.
Fyra olympier i årets kinesiska OS-trupp har sin bakgrund på skolan, som ligger intill några av de gamla gränder i Peking som fått kulturminnesstämpel och som ska bevaras mitt i stadens byggboom.
Skolan har runt tusen elever från sex år och uppåt. Alla har klarat de fysiska inträdesprov som brukar hållas i mars och april varje år. Vilka av barnen i gymnastikhallen som har potential att bli framtida olympier kommer tränare Zhao snart att veta.
- Det är ännu lite för tidigt att säga, vi befinner oss mitt i en avgörande process, men när de har utvecklats ett steg till kan jag se, säger han.
Han talar om den särskilda rörligheten i vissa gymnasters kroppar och om elden i deras hjärtan.
- Viktigast i den här åldern är att träningen anpassas till barnen så att de tycker att det är kul att träna. När vi lär in nya rörelser gör det ont i deras kroppar, några tror att de aldrig kommer att klara av det. Då står jag bredvid och uppmuntrar dem så att de vet att de kan, beskriver Zhao, som arbetat vid skolan i 17 år.
- I takt med att gymnastiken utvecklats i hela världen så har träningen ändrats. Nu koncentrerar vi oss mer på tekniken och något mindre på styrkan än tidigare, säger han.
I bordtennissalen har tidigare mästare fostrats. Vid raderna av bord dräper de bästa av Kinas unga talanger in slagen. Smattret av bollarna fyller luften och tränaren Rou Keshi säger att det bara är att titta på statyerna utanför hallen för att se vilka av Kinas världsmästare som fostrats här.
Som svensk i Kina är det alltid med högt buret huvud man tittar in hos bordtennisspelarna. Jan-Ove Waldner överlevde som spelare fyra generationer kinesiska toppspelare. Vad ska Sverige göra nu, efter Waldner? Tränare Rou har inget riktigt bra svar.
- Tävla mycket, säger han.
Utvecklingen går framåt.
- Spelarna här är bättre än vad Waldner och alla tidigare kinesiska spelare var i samma ålder, träningsmetoderna går framåt, säger Rou Keshi och tittar ut över lokalen där det ihärdiga smattret av bollarnas träffar mot bordens ytor fortsätter.
På väggen hänger en banderoll. Där står: Förbered er för OS 08 och måla huvudstaden i ny färg en gång till. Vilket antyder stora förhoppningar om guldmedaljer i OS.
Här kan sägas att trots att kinesiska tränare, som här vid skolan, talar om nya träningsmetoder och vikten av att göra träningen varierad och rolig för att de unga inte ska tröttna, så har Kina en lång tradition av att utsätta sina bästa idrottare för en stenhård och enahanda drill.
Utländska tränare som kommit till Kina för att ta hand om olika landslag har förvånat tagit del av de enorma träningsdoser som kinesiska idrottare genomlider. Det strikta och hårda reglementet har bedrivits i tron att det stärker och härdar. Ledarnas ord har varit lag och allvaret med vilken idrotten utövats har ofta varit totalt.
Många idrotter som bygger på stor träningsmängd, repetitioner och disciplin, som skytte, gymnastik, bordtennis och simhopp, har också givit Kina stora framgångar. I de idrotter där motståndarna möts ansiktet mot ansikte och nära varandra på en plan, och där ett mått av oberäknelighet och kreativitet behövs, som i basket och fotboll, har det inte gått lika bra för Kina.
Utländska tränare som Marika Domanski-Lyfors, som i fjol blev förbundskapten för Kinas fotbollslandslag, insåg snabbt att trygghet, frimodighet och lust var ingredienser som saknades i det kinesiska damlaget, och som behövdes för att få spelarna att blomma upp.
I badmintonhallen i Shichahai hoppar Shi Aoreng hopprep för att träna spänsten. Den 13-åriga Chen Jia från provinsen Jiangsu i östra Kina ler först ansträngt när hon ställs inför en utländsk reporter. Sen kastar hon av sig blygseln.
- Mitt mål är att vinna VM och OS, säger hon.
Hon hade sett badminton på teve, och det var då hon bestämde sig för att försöka bli så bra som möjligt. När hon kom till Shichahai visste hon att träningen skulle bli tuff.
- Roligast är att få uppmuntran när det går bra. Jobbigast är att inte uppnå målen som tränaren satt upp, säger hon i en paus.
Vartannat år deltar hela Kina i landsomfattande stora tävlingar och senast vann Chen Jia både i singel och dubbel.
- Då fick jag lön för mödan efter ett helt års hård träning. Det kändes skönt.
En lärare i kinesiska som följer oss runt i lokalerna viskar att Chen Jia även är en lysande student.
Samverkan mellan studier och träning är vad skolan för närvarande arbetar mest för att utveckla, enligt biträdande rektor Shi Fenghua.
- Att få eleverna att sköta studierna är avgörande för hur de ska klara att anpassa sig till samhället utanför idrotten, säger hon.
Till slut hamnar vi i källaren bland kickboxare och fristilsbrottare. Luftkonditioneringen får inte köras eftersom den antas öka risken för förkylningar. Den genomträngande svettlukten osar in i otränade näsor. De vana har blivit immuna. Skulle brottarna någon gång bry sig om lukten av svett så vet de att det är så olympiska medaljer luktar.