Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

Den nya generationen vägrar sälja sina hästar

Tävlingarna i Göteborg är sista steget på vägen mot världscupfinalen i Las Vegas för stjärnskottet 24-årige Douglas Lindelöw.

Han är ett exempel på den nya tidens hoppryttare som försöker få verksamheten att gå runt utan att behöva sälja hästar.

– Jag brukar alltid säga att ingen av mina hästar är till salu, säger Douglas Lindelöw och tar en klunk av kaffet innan han med ett snett leende fortsätter:

– Det är kanske lite naivt av mig. En dag kommer det kanske ett bud som det helt enkelt inte går att säga nej till, men det ska mycket till. För mig är det sportsliga det viktiga och det som är min drivkraft. Därför skulle det kännas otroligt svårt att sälja någon av mina topphästar.

Ridsport på elitnivå är inte bara slitsamt utan också kostsamt.

Nivån på prissummorna har visserligen höjts men de räcker inte för att täcka utgifterna, och sponsor­intäkterna var under många år begränsade för ryttare.

Lösningen för majoriteten av de svenska hoppryttarna på elitnivå har därför varit att regelbundet försöka sälja hästar. Ur ekonomisk synvinkel har det varit nödvändigt men sportsligt har det ofta varit förödande. Vid flera tillfällen har försäljningen kostat ryttaren landslagsplatsen.

Första ryttaren som försökte hitta en annan väg att finansiera sin elitsatsning var Malin Baryard Johnsson. Hon jobbade tidigt målmedvetet med sponsorer för att på det sättet ekonomiskt säkra sin elitsatsning.

Nu väljer Douglas Lindelöw samma väg.

– Det är tufft naturligtvis, och flera samarbetspartners behövs om det ska lyckas, men det här är något som jag tror på och brinner för, säger Douglas bestämt.

Det är lunchtid när vi kommer till gården i Fulltofta utanför skånska Hörby. Utanför stallet står den röda hästlastbilen parkerad.

– Där har ni mitt andra hem, säger Douglas och pekar mot lastbilen som utöver plats för hästarna också innehåller en sovdel.

Det är ingen överdrift. Douglas må ha tagit steget upp i världseliten men något lyxliv lever han inte. Dagen före vårt möte kom han hem tidigt på morgonen från Bordeaux där han hade tävlat under helgen. En resa som tog två dagar.

Efter vårt besök ska han lasta in några av stallets yngre förmågor i lastbilen och resa till Borås.

– Jag har egentligen inget emot att köra lastbil. Jag kan till och med tycka att det är rätt roligt. Problemet är att jag förlorar så mycket tid som jag i stället hade kunnat använda till att rida. Det är den jobbiga delen, konstaterar han.

I framtiden hoppas han därför slippa vara chaufför och i stället som de andra toppryttarna kunna flyga till tävlingsplatserna medan hästskötaren kör hästarna.

– Det är nog en nödvändighet om jag ska kunna utveckla verksamheten ytterligare, säger han.

Men för det krävs pengar och än finns inte den möjligheten. Därför får fortsätt Douglas att vara både ryttare och chaufför ytterligare en tid.

Vi sitter i det stora kombinerade köket och vardagsrummet i den nybyggda lägenheten på ridhusets ena kortsida. Här har Douglas och hans flickvän Irma Karlsson, som i somras vann guld i EM för young riders-ryttare, skapat sitt hem.

I gårdens stora hus bor Douglas mamma Agneta Lindelöw. Det är Douglas och Agneta som driver verksamheten på Fulltofta gård.

– Mamma sköter allt det administrativa. Utan henne skulle det aldrig fungera, särskilt med tanke på hur lite jag är hemma.

Agneta, som själv har vunnit SM-guld, hjälper också Douglas med träningen.

– Vi känner varandra utan och innan och är alltid raka mot varandra. Hon vet att om det har gått dåligt för mig är det bättre att lämna mig ifred en stund och ge mig tid att tänka och reflektera. När jag har gjort det kan vi ta en fika och gå igenom vad som måste förbättras.

Vi har förflyttat oss till ridhuset. Douglas ska hoppträna en av stallets nya hästar och Agneta gör oss sällskap.

– När det gäller ridningen är vi överens om det mesta. När det gäller andra saker som rör verksamheten, till exempel hur stor ridbanan ska vara, kan vi däremot ha diskussioner. Men det är inga arga diskussioner utan sådana som finns på de flesta arbetsplatser. Vi bollar frågan mellan oss ett antal gånger och när vi väl kommer till beslut är vi båda överens om vad som är bäst, berättar Agneta.

Med två föräldrar som både varit hoppryttare på elitnivå, pappa Lennart har även han vunnit SM-guld, kan Douglas väg in i ridsporten kännas både självklar och väl krattad.

– Men så var det inte alls. När jag var yngre var jag inte speciellt intresserad. Det var först när jag var elva–tolv år som jag började tycka att det var riktigt roligt, berättar Douglas.

Främst var det tävlingsdelen som lockade honom.

– Oavsett vad jag gör vill jag göra det på riktigt och verkligen satsa.

Douglas visade sig snabbt ha den nödvändiga talangen. 2010 vann han EM för young riders. Efter det tog han steget upp på seniornivå.

– Det är ett tufft steg att ta. Allt blir liksom lite större, inte bara hindrena på banan utan också allt runt omkring. Det är en tröskel man måste ta sig över. Dessutom måste man få chansen att ta sig över den där tröskeln, det vill säga få tävla mycket internationellt. För det krävs att landslagsledningen ger en chansen eftersom det är begränsat antal platser till flera tävlingar, berättar Douglas.

Majoriteten av världens bästa hoppryttare är i 40–50-årsåldern men Douglas har inga planer på att vänta så länge.

24 år gammal tillhör han redan hopplandslagets spetsgrupp och under vintern har han radat upp fina placeringar i världscupen. Inför den sista deltävlingen, som avgörs i Göteborg på söndag som avslutning på de internationella tävlingarna i Scandinavium, ligger Douglas på 13:e plats i den sammanlagda ställningen. De 18 bästa får åka till Las Vegas där finalen avgörs i april.

– De poäng (41) som jag har brukar räcka till en finalplats så jag borde vara klar för Vegas oavsett hur det går i Göteborg. Men det är klart att det kommer att vara en lättnad när jag vet och inte bara tror, säger Douglas.

Hästen som har tagit Lindelöw till final och som blir hans val i finalen i Las Vegas är Casello.

– Han är en självupptagen stjärna, svarar Douglas med ett skratt när jag ber honom beskriva Casello.

Den tolvårige valacken är en ensamvarg som egentligen bara gillar Douglas och sina skötare. Försöker någon annan störa honom kan det hända att de får ett bitmärke som påminnelse om vem det är som bestämmer.

– Det tog sin tid för mig att vinna hans förtroende men det tror jag att jag har nytta av nu. Det känns som han kämpar lite extra för min skull om det krävs, säger Douglas när vi står inne i stallet vid Casellos box.

Douglas tonfall blir genast mjukare när Casello sträcker fram sitt huvud för att bli klappad av sin ryttare.

– Ja, det är dig vi pratar om. Du behöver inte oroa dig. Du är i cent­rum, säger Douglas och Casello ser belåten ut.

Douglas Lindelöws utveckling det senaste året är ingen tillfällighet. Han har förfinat alla delar av verksamheten för att ta nästa steg i karriären.

– Jag rider färre antal hästar när jag är hemma men då rider jag dem lite längre och ser till att ha en plan för varje ridpass. När jag tävlar rider jag numera lite mer med huvudet och inte bara som tidigare på vilja. Tidigare kunde jag kanske satsa för mycket i vissa klasser och med vissa hästar, men jag har blivit lugnare och fått större tålamod.

– Jag har insett att som ryttare måste man ha en långsiktig plan. Man kan inte jaga snabba framgångar för då får man inga framgångar alls, säger Douglas som också har fått stor hjälp av tyske storstjärnan Marcus Ehning som är hans tränare och mentor.

Ytterligare en häst ska ridas innan Douglas arbetspass på gården är färdigt för dagen och han kan börja köra mot Borås.

– Det är planen i alla fall men när man jobbar med djur vet man aldrig vad som kan hända. Varje dag är ett äventyr, och de dagar som hästarna sköter sig är det något annan oförutsett som händer. Ett staket går sönder och måste lagas, en vattenläcka inträffar eller något liknande, säger Douglas.

– Jag vet att många andra tycker det är tråkigt när livet går på rutin, men är det något jag ibland kan sakna är det just det. Tänk att ha en vecka där allt går enligt planen. Det låter ljuvligt. Men efter en vecka skulle jag säkert ha tröttnat på det, tillägger Douglas med ett leende.

Fakta. Douglas Lindelöw

Född: 10 december 1990.
Bor: Fulltofta gård utanför Hörby.
Yrke: Hopp­ryttare.
Familj: Sambon Irma Karlsson som även hon är hoppryttare av hög klass samt mamma Agnetha och pappa Lennart som båda har haft framgångsrika karriärer som hoppryttare.
Bästa hästen: Casello.

Fakta. Tävlingarna i Göteborg

De traditionella hästtävlingarna i Göteborg pågår från onsdagen 25 februari till och med söndagen den 1 mars. Här är några av höjdpunkterna:
Onsdag 25 februari
Pether Markne, Malin Baryard Johnssons tränare sedan över 20 år tillbaka, håller på kvällen en clinic där han ger tips om hur man bäst tränar.
Torsdag 26 februari
På förmiddagen avgörs både finalen i juniortävlingen "Morgondagens vinnare" och finalen i Young Riders cup. På kvällen avgörs en 1.50-hoppning där de bästa ryttarna rider sina bästa hästar.
Fredag 27 februari
Första delen, Grand Prix-klassen, i världscupen i dressyr avgörs. På kvällen avgörs kvalet till söndagens världscupklass i hoppning. De 30 bästa får rida på söndagen.
Lördag 28 februari
Världscupen i dressyr avgörs när den andra och avslutande delen, kür-klassen, avgörs på kvällen. På kvällen avgörs också tävlingarnas nästa högsta hoppklass, Grand Prix-hoppningen.
Söndag 1 mars
Världscupen i hoppning avgörs. Det här är den sista deltävlingen i världscupen.