Birgitta Sjöberg, mamma till höjdhoppsstjärnan Patrik Sjöberg, berättar att hon var lika ovetande som så många andra om de sexuella övergrepp som hennes dåvarande sambo Viljo Nousiainen utsatte Patrik för. ”Alla varningsklockor borde ha ringt”, skriver Birgitta Sjöberg i en exklusiv och öppenhjärtig text i tisdagens Dagens Nyheter.
1975 levde Birgitta Sjöberg som ensamstående mamma till två unga och busiga pojkar i Kaverös i västra Göteborg. Efter ännu ett busstreck i skolan tog en lärare med sig Patrik Sjöberg och flera av hans skolkamrater till Slottsskogsvallen – de unga grabbarna skulle lära sig att lägga sin överskottsenergi på idrott, minns Birgitta Sjöberg.
Till hennes förvåning började 10-årige Patrik, som alltid tröttnat på de sporter han prövat, komma hem från träningarna på Slottsskogsvallen helt lyrisk. ”Tränaren Viljo nämndes tre gånger i varje mening och jag undrade vad det var för en sorts Messiasfigur”, skriver Birgitta Sjöberg.
Några dagar före julafton 1975 klev så Viljo Nousiainen för första gången in i hallen hos familjen Sjöberg, och även Birgitta föll: ”Jag blev blixtförälskad”.
Med tiden visade den snygge friidrottstränaren allt mindre intresse för Birgitta, och allt större för Patrik. En mur mellan mor och son byggdes upp. Birgitta Sjöberg skriver att hon var känslomässigt knäckt efter att ha bott fyra år med Viljo Nousianen.
Ändå var hon helt oförberedd på det avslöjande som skulle komma fram i Patrik Sjöbergs och Markus Luttemans bok. ”Det var en spark i maggropen när jag i slutet av april 2011 fick klart för mig vem Viljo egentligen var och vad han gjort min son – och andra små pojkar.”
Läs hela Birgitta Sjöbergs text i tisdagens DN.