Först ”Foppa”.
Från Colorado skrivs och pratas om att vi svenskar skulle tycka att Peter Forsbergs comebackförsök är patetiska. Jaså?
Jag tycker att det har svängt av att hans försök har varit så långa och ihärdiga. Det går inte annat än att beundra någon som har sån kärlek till sitt yrke att han ger det en chans till. Och en till. Och en till. Och en till.
Han kanske inte har en aning om vad han ska göra sen, han kanske också oroar sig för id-krisen efter elitkarriären och han kommer aldrig att nå nivåerna där han varit.
Foppa är ändå fortfarande en förebild, men nu på ett annat sätt. Nu handlar det om att en dåres envishet inte är dårskap. Nu handlar det om att man inte ska ge sig, i alla fall inte förrän världens sista skridsko är testad.
Fotbollslandslagets Cirkus Zlatan är på Cypern och som vanligt handlar allt om vad den store gör och säger.
Jag oroar mig mest för vad som händer (och inte händer) på centrala mittfältet. Det var där Sverige blev fullständigt överkört mot Ryssland i EM 2008 och det var där Holland rev upp samma blodiga sår drygt två år senare.
Sverige kan mycket väl ta sig till EM men aldrig lyfta där om inte det centrala mittfältsspelet får ett oväntat lyft och genomgår en otippad förvandling.
På tal om förvandling.
Jag tyckte att efterspelet till skandalderbyt i Globen före jul var efterlängtat. För en gångs skull var det inte bara medieskrik om att här dör hockeyn och nu måste det tas i med hårda handskar. Äntligen lades inte den stora kraften på kollegiala straff mot klubbarna, såna straff som idioterna ändå bara hånskrattar åt.
Äntligen riktade polisen in sig på individer. 32 personer skulle jagas och gripas och äntligen kände jag att idrottens och samhällets huliganarbete med teknikens hjälp gick i takt.
Därför var tisdagens två besked tunga motgångar.
Att rätten inte vill ta upp fallet med djurgårdaren som misstänks för att ha sopat till en spelare i Assyriska är sorgligt men logiskt. Har man Kalle Anka-kameror på arenor är det svårt att få fram hållbara bevis mot de skyldiga.
Och det är en skitsumma Örgryte döms att betala för polisens arbete men konsekvenserna oroar. I går sade rikspolisstyrelsen att inte bara bolag utan också ideella föreningar med ”avancerad elitverksamhet” (var går gränsen för det?) kan få betala för polisbevakning. Jag kan på inget sätt se att det hjälper till att minska våldet kring fotbollen och jag har alltid trott att det var det viktiga för alla parter.
Klubbarna lägger redan ner en herrans massa tid och pengar på skiten, allt annat snack är bara en stor myt.
Om polisen skickar fakturor till klubbarna för sitt arbete – vart ska då klubbarna skicka sina fakturor för sitt sociala arbete? Lok-stödet täcker knappast det.
Och till sist: rapport från ett skidfiasko.
Patrik Järbyn blev 23:a i super-G, Matts Olsson tog platsen bakom och Hans Olsson tog sig inte ens ner.
Och det riskerar att bli ännu sämre i framtiden.
Det här är troligen Patrik Järbyns sista VM, han säger själv hur bra det varit att ha haft Hans Olsson med sig på touren de senaste åren. Nästa år riskerar Hans Olsson att vara själv, Matts Olsson satsar mest på storslalom.
Fartåkare behöver andra åkare att bolla tankar, tips och taktik med. I teknikgrenar är lagen alltid större.
Patrik Järbyn har haft en helt okej säsong med två sjundeplatser men också ny krasch, ny skada. I går hade han fullt jobb med att ta sig ner helskinnad. Så supersvår var VM-tävlingen i super-G.