En vägkrog någonstans i alperna och rollfördelningen var som vanligt.
Grimlund satt i bilen och skrev. Stering stod och puffade på en cigg. Jag kollade in affären, den här dagen behövdes ny musik i bilen. Absolut Joddel kanske? Kanske inte. Det fick bli Die Hit-Giganten, Flower power.
Och det blev "On The Road Again" och "The Sun Ain't Gonna Shine Anymore" i bilen och det var signaturmelodier till våra liv under våra EM-dagar.
Fotbolls-EM i Schweiz och Österrike var massor av mil på motorvägar. Ruggigt mycket regn. Och sagolikt mycket bra och rolig fotboll.
Det här var ett mästerskap jag inte ville skulle ta slut.
Det här var inget bra EM för fotbollsvåld på och utanför planen. Inga framgångsrika veckor för cynism och feghet.
Det här var modets mästerskap.
Vågade du inget var du körd. Tog du en promenad på den vilda sidan fanns hela tiden möjligheterna. Ta bara semifinalen Turkiet-Tyskland.
När alla väntade sig att Fatih Terim skulle skrapa ihop resterna av vad han hade kvar och packa ihop reserverna långt ner på egen planhalva i ett igelkottsförsvar, då gjorde han tvärtom. Skickade ut sitt lag i en galen offensiv som chockade Tyskland och alla andra så allvarligt att det var nära att ge en finalplats.
När Philipp Lahm hade blivit så uppsnurrad att han fortfarande borde varit åksjuk, när han borde varit utslagen och sänkt av åkturen före Turkiets 2-2-mål, då gick han till attack.
Det är varken vettigt eller vanligt att en vänsterback sätter fart förbi närmaste medspelare och in i motståndarens straffområde när det bara är någon minut kvar.
Men Lahm vågade, visste nog ingen annan väg, och Tyskland vann.
Philipp Lahm visade i samma match domarnas stora problem.
De har gjort så gott de kunnat och de har gjort det helt okej. Fram till straffområdena. Där har det missats för mycket och konstigt vore väl annars.
I semifinalen blev Lahm brutalt kapad och drog själv en turkisk spelare i tröjan så att denne ramlade. En solklar straff och en möjlig. Båda missades och konstigt vore väl annars.
Domarnas löpvända ska helst gå från övre hörnet på straffområdet, diagonalt över planen och i bästa fall stanna i trakterna av övre hörnet på det andra straffområdet.
Ingen räknar alltså ens med att domarna ska vara riktigt nära där som mest står på spel, där de viktigaste händelserna utspelar sig, där besluten har störst betydelse.
Bollarna blir lättare. Planerna vattnas (behövdes sällan i EM). Spelarna blir skickligare. Spelet blir snabbare och snabbare och vad har domaren fått för hjälp för att hänga med i utvecklingen?
Ett headset. Där det ekar talande tyst när det hettar till.
Domaren behöver en jämställd kollega. Med varsin planhalva som ansvarsområde skulle de komma närmare och ha bättre koll på vad som händer i straffområdet.
Då skulle det kunna bli en sanering av tröjdragningarna. En av få saker i EM som smutsade ner det vackra spelet.
Veckans...
Blickar
Michael Ballacks när han skulle kruta in frisparken mot Österrike, Zlatan Ibrahimovics när han gjort målet mot Grekland. Skotten var vackra och stenhårda, bara målnäten kunde stoppa dem. Men annars, vad hände med frisparkarna och distansskotten som de lätta bollarnas EM skulle komma med?
Avsked
Fredrik Ljungberg, Marcus Allbäck och Niclas Alexandersson sade adjö till landslaget och gör jobbet både lättare och svårare för Lars Lagerbäck. Han slipper peta trotjänare (Ljungberg skulle han i och för sig aldrig flyttat på) men han tvingas öppna slussen till nästa generation.
Vattenplaning
Det har aldrig regnat så mycket under ett mästerskap och värst var Schweiz-Turkiet. Turkarnas målvakt Volkan Demirel gav sig ut i straffområdet, halkade och åkte kana förbi boll och bollhållare och kunde inte göra ett dugg för att stoppa EM:s vattensjukaste mål.
Flopp
Frankrike. Ja, ja, ja. Jag är väl lite kinkig bara för att jag tippat Frankrike som mästare och de är väl något förlåtna av skador och slitage. Men Karim Benzema är den största enskilda besvikelsen i EM.
Drömlag
Så här ska EM:s superelva se ut:
Iker Casillas - Sergio Ramos, Carles Puyol, Denis Kolodin, Philipp Lahm - Hamit Altintop, Andrés Iniesta, Jurij Zjirkov (tillbaka på ordinarie plats) - David Villa, Andrej Arsjavin, Lukas Podolski.