- Min tränare berättade att jag får stanna hemma eftersom jag har litauiskt medborgarskap, säger Djurgårdens unge målvakt.
Två månader gammal flyttade han till Sverige tillsammans med sina föräldrar, och redan under knattetiden växte visionen fram. En vacker dag skulle han blocka slagskott i USA.
- NHL har förstås alltid varit högsta drömmen, men först TV-pucken. Det är de två saker jag velat göra ända sedan jag var liten, säger Mantas Armalis.
Och målvakten var på vippen att nå sitt första delmål. De ansvariga för årets distriktslag i Stockholm, pojkar födda 1992, skulle just skriva hans namn på kallelsen när komplikationen kom fram.
- Vi fick reda på att han saknar svenskt medborgarskap. Därför kunde han inte bli uttagen, säger Tibor Gregor på Ishockeyförbundets tävlingsavdelning.
Han förklarar att TV-pucken nu för tiden sorterar under Tre Kronors ungdomsverksamhet. Även om det inte handlar om rena landskamper är organisationen runt om densamma. Av den anledningen kan bara blågula lirare ställa upp, sådana som skulle kunna representera Sverige på riktigt. Och då krävs att man har medborgarskap.
- Läget är liknande för en kille uppe i Norrland, som föddes här men har spelat med Finlands juniorer. Han kan inte heller vara med i TV-pucken. Och så har vi en ungrare och ett par andra runt om i landet med samma problem, säger Tibor Gregor.
Mantas Armalis är ändå ledsen. Han ser sig som svensk och har aldrig skrinnat in på rinken i en annan nations färger.
- Jag förstår ju att reglerna finns för dem som är lite äldre. Men i min ålder känns det mest meningslöst. Jag har ju alltid haft som högsta önskan att få spela TV-pucken, säger han.
För en vecka sedan ringde Vidas, Armalis Mantas pappa, till Swehockeys kansli. Syftet var att få reda på vad som egentligen gäller.
- De läste upp sitt regelverk och det är ju inte mycket att säga om. Men under alla år jag hållit på med idrott av olika slag har jag aldrig varit med om att en ung kille kommit i kläm på det här sättet, säger han.
Tibor Gregor vill inte lägga några värderingar i bestämmelserna, utan konstaterar att beslutsgången varit korrekt. Däremot behöver Mantas Armalis öde inte stå skrivet i sten, tillägger han.
- Jag ger inga garantier för någonting, men man kan vända sig till vår tävlingsnämnd och ansöka om dispens i den här typen av frågor. Den möjligheten finns alltid, säger Gregor.
Hur saker och ting än utvecklas, upplever Mantas Armalis en maktlöshet.
- Mamma och pappa har ju hela tiden tänkt att jag själv ska få välja mellan att vara litauisk eller svensk medborgare, när jag väl fyllt 18 år. Det här är ingenting som jag har kunnat påverka. Samtidigt känner jag mig lite skyldig i alla fall. Jag hade ju kunnat kolla upp tidigare hur saker och ting låg till, säger han.