De har charmat, skrällt och fått EM att bli sommarnattens leenden.
Nu har underhundarna skällt klart.
Två supermakter är i final och det väcker drömmar om en superfinal.
Timmarna efter första semifinalen pratades det för mycket om Turkiet.
Det var ju Tyskland som var kvar i turneringen.
Inför andra semifinalen pratades det massor om Holland och Hiddink.
Men det är Spanien och Aragonés som är i final.
Det var blixtar och dunder i Wien men det blev inga mer magiska under. Turkiet och Ryssland har stor förtjänst i att EM blivit roligare än vad jag vågade hoppas men när det bara är två lag och en match kvar är det dags att plocka fram raderna ur Ultravox syntklassiker:
"This means nothing to me...oh, Vienna".
Skulle Spanien ta guldet är 69-årige Luis Aragonés den störste segraren. Skulle Aragonés bli den störste segraren liknar hans guld Aimé Jacquets. Han fixade Frankrikes VM-guld 1998 men var hela tiden hårt kritiserad, speciellt av sporttidningen L'Équipe.
Aragonés är en gnetig gammal gubbe som ständigt varit ifrågasatt, speciellt för att han inte släppt ut Raul ur frysboxen.
Spanien mötte Sverige två gånger i kvalet och likheten mellan matcherna var att det var ett tröttsamt tjat om Raul från de spanska journalisterna båda gångerna. Skillnaden var att Spanien bara hade kalkonaktigt försvarsspel i en match.
Spanien närmar sig finalen som storfavoriter men i det här mästerskapet har det varit hemskt att spela med förväntningar på sig.
På torsdagen var det första gången världen verkligen väntade sig något stort av Ryssland före avspark och då blev det ett antiklimax.
Ryssland har efter premiärförlusten spelat som Järnkaminerna brukar uppmana Djurgården:
Full fart framåt, håll tätt bakåt.
Ryssland startade för fjärde matchen i rad med en stark försvarsorganisation men för första gången sedan Spanien (match 1) fanns en motståndare som visste vad som skulle göras för att Ryssland inte skulle kunna komma körandes med full fart framåt.
Ett lag är alltid bara så bra som motståndaren tillåter och Spanien gav inte Ryssland den tillåtelse som Sverige, Grekland, Holland gjort.
Rysslands ytor var sommarstängda. Arsjavin hade spanska skuggor över sig så fort han var i närheten av bollen. Nog för att jag tyckte att Ballack var osynlige mannen i Tyskland men han var ju rent sprakande jämfört med Arsjavin.
De öppningar som fanns när matchen ännu levde hade Pavljutjenko men det var bara små, små glimtar av ryskt hopp.
Det fanns en viktig match i matchen. Sergio Ramos mot Jurij Zjirkov. Ramos vann matchen klart. Ryssland tappade där en viktig del av sitt anfallsspel och det var en stor orsak till att Spanien vann matchen klart.