- Det är väl bra att jag inte bränt för mycket mentalt krut på det här.
Emma Green gick in högre än hon gjort i något tidigare mästerskapskval och stod till och med över en höjd.
Det var inte mycket som skvallrade om att hon först i sista stund bestämde sig för att tävla på EM efter vad- och hälseneskadan.
- Jag kände i princip ingenting. Lite grann i sista hoppet. Men jag är väldigt positivt överraskad av hur bra det kändes, säger hon efter kvalet, samtidigt som hon rullar ihop ett bandage som hon haft om det skadade vänstra underbenet.
- Jag kan inte säga att jag har ont, men jag hade besvär med hälsenan.
Trots att hon missat ett par tävlingar och en hel del träningspass behövde hon bara tre hopp för att ta sig till EM-finalen på söndag.
Green gick in på 1,87 och tog den höjden enkelt. Hon stod sedan som enda hoppare i kvalet över 1,90. Det blev visserligen en rivning på 1,92, men i andra träffade Green rätt och var därmed klar för final.
- 1,90 eller 1,92 är ingen större skillnad. Jag kände att om jag inte klarar 1,92 har jag inte i en final att göra, förklarar Green.
Efter skadebekymren, som hon in i det sista fick behandling för i München, gick 25-åringen in för att vara extra fokuserad i varje hopp — inte minst för att spara kroppen. Men, den målsättningen lyckades hon inte helt med.
- Det är alltid speciellt på kval. Det känns alltid som att det är så mycket som står på spel, säger hon.
- Men nu lägger jag inte så mycket mental energi på kvalet. Nu är det bara att ladda inför finalen. Det är där jag vill hoppa bra och jag känner att jag kan göra det också.
För den andra svenskan i kvalet slutade det med tårar och besvikelse. Ebba Jungmark tangerade visserligen sitt säsongsbästa på 1,90. Men när det var dags för kvalhöjden 1,92 — hennes personbästa — låste det sig.
- Jag hade så gärna velat ta 92. Jag kände att jag hade all chans i världen att göra det, men så är det bara småmisstag som gör det, säger 23-åringen uppgivet.