Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sport

En nostalgisk resa genom idrotts-Sverige

”Nacka” Skoglund står staty på Borresvall, läktaren på Idrefjordsvallen är huggen i rosaröd granit, Sönevallen har tre gula soffor som åskådarplatser och på Strandvallen serverar man ”snickarkorv”, så het att man inte behöver senap och ketchup.

Foto: Det flödar av nostalgi i boken ”Idrottsplatser i våra hjärtan” och man inser snabbt hur lite man vet om svenska idrottsplatser.

När Rolle Åman och Göran Willis, den senare gav tillsammans med Staffan Bengtsson ut ”Hela svenska folkets park”, kom på idén att göra en bok om svenska idrottsplatser googlade de på ordet idrottsplatser.

Då kom man i kontakt med Mats Tallkvist.

Tallkvist började dokumentera idrottsplatser och miljön kring dem redan 2004. Men det var inte de stora arenorna som lockade utan de mer udda som Flöget i Flygsfors och Lövåsvallen i Billingsfors.

– Sedan starten har jag fotograferat nästan 400 idrottsplatser, berättar Tallkvist.

Trion slog sig ihop och kan nu presentera 376 välskrivna sidor i ”Idrottsplatsen i våra hjärtan”.

– Vi fick en kickstart tack vare Mats. Göran och jag hade gjort boken i alla fall men det hade tagit betydligt längre tid, säger Rolle Åman som 1975-1984 spelade allsvensk fotboll för Örebro SK och Djurgården, sju landskamper finns också på meritlistan.

Det tog 20 månader från idé till att boken kunde presenteras.

– Vi har varit ute och rest jättemycket, man måste få in känslan för en plats. Det är inte så att man hoppar in ett plan, flyger till Kalmar och sticker fram en mikrofon och frågar någon ”hur känns det här?” Vi åkte runt i en hyrbil, bodde på vandrarhem och kom in en känslomässig stämning som är ganska skön faktiskt, berättar Åman.

Efter sina sex år i Djurgården är det inte konstigt att Åman har Stadion, byggd inför OS i Stockholm 1912, som sin personliga favorit.

– Den går utanpå allting, men jag är ju part i målet, konstaterar Åman.

Ottarsborg utanför Tierp är en annan favorit. Men Åhmans stora kärlek vid sidan av Stadion är Mjörnvallen i Alingsås som är ombyggd som en replika av den tidigare idrottsplatsen.

– Den vackraste av dem alla och den ligger vid badstranden, jag var där en vacker sommardag, det var lite av Sverige i kubik. Det landskap som har flest vackra idrottsplatser per capita är Blekinge, sedan dräller det av idrottsplatser i Västergötland och Småland.

Många av idrottsplatserna kom till under beredskapsåren 1939-1945.

– Det är ofta ideella krafter som sköter om dem, det är det som är så fantastiskt. Man kan se en markant skillnad på arenor i Götaland och Norrland. Det blir magrare efter Medelpad, det blir lite kargt, ungefär som att det speglar landskapet.

Även om man som läsare får den ena nostalgikicken efter den andra så blickar författarna framåt i den mån det går.

– Lidingövallen är högt rankad. Det är tack vare den spännande arkitekturen. Vi tar inte med nedlagda idrottsplatser, vi har till exempel inte gjort Råsunda.