Frågan är vad man ska kalla de närmare 16 000 herrar och damer som ställde upp sig vid starten på Lidingövägen klockan 12.00 på lördagseftermiddagen.
Hjältar och hjältinnor – eller dårfinkar?
Med sopsäckar som regnskydd och mössor och vantar försökte de värma sig. Men uppvärmningsgympan och den glada musiken kunde inte skyla över det faktum att vädret var det sämsta någonsin under Stockholm Marathons historia.
Kallt har det även varit tidigare år, men då har det inte regnat och blåst samtidigt. Vindar på upp till tolv sekundmeter gjorde att regnet verkligen piskade i ansiktet på löparna på Västerbron och i den hårda motvinden på Strandvägen och Söder Mälarstrand.
– På vissa ställen kom det isvindar och med regnet gjorde det nästan ont i ansiktet, säger ”veteranen” Anita Granberg när hon ska beskriva förhållandena.
Själv hade hon klätt sig ordentligt med dubbla tajts, dubbla tröjor, en regnjacka, toppluva och fingervantar.
– Ingenting satt i vägen. Det var bara synd att vantarna blev blöta så jag började frysa om fingrarna.
70-åriga Anita Granberg tog sig i mål på fyra timmar och 40 minuter. En kanontid under rådande förhållanden.
Även ”debutanten” Glenn Jansson Bellman tog sig i mål. Hans tid 4.44 placerade honom på plats 9 595.
– Det var helt vidriga förhållanden. Det var faktiskt tråkigt och jobbigt från första sekund till sista sekund. Det var för kallt. Jag frös om händerna och ansiktet domnade nästan bort.
– Men jag är stolt över mig själv.
För ”favoriten”, Lars Johansson från Enhörna, slutade jakten på en SM-medalj med kollaps. Efter 38 kilometer föll han ihop mitt på Torsgatan.
– Benen domnade bort och till slut domnade hela kroppen bort, säger han till lt.se.
– Jag minns inte så mycket av det, jag föll bara ner i marken. Sjukvårdarna sa att min kroppstemperatur bara var 32 grader.
Det var också kylan som avgjorde själva loppet.
Etiopiern Dereje Debele Tulu hade ryckt efter två mil och drygade ut sin ledning kilometer för kilometer. Han höll ett högt tempo i den svåra motvinden och nästan trippade uppför Västerbron i vad som nästan tycktes vara full storm.
Men så, i medvinden på Norr Mälarstrand gick inte benen längre lika fort. Och den ledning på över en minut som han haft till jordaniern Methkal Abu Drais krympte meter för meter.
När Tulu svängde in på Sturegatan var Drais i kapp. Då återstod det två kilometer att springa.w
Methkal Abu Drais, som bara sprungit två maratonlopp tidigare i sin löparkarriär, i Amman och Marrakesh, sprang in på Stadion i ensamt majestät. Den fåtaliga publiken klappade så gott det gick med stelfrusna fingrar och i mål föll jordaniern på knä.
Med segerkransen runt halsen kysste han löparbanorna i något som såg ut som ett tack till högre makter.
– Det var kylan som slog till, jag kunde inte röra mig längre. Jag tog helt slut och kunde inte göra så mycket när han kom, förklarade Dereje Debele Tulu sin genomklappning bara en halvmil från mål.
– Jag har aldrig upplevt ett sådant här väder tidigare.
Segraren själv försvann från målområdet för att värma sig och när han återkom, insvept i en värmande filt, förklarade han att taktiken fungerat som han tänkt sig:
– Andra halvan av loppet ska gå fortare än den första. sa Abu Drais vars segertid blev 2.19,13.
I Isabellah Anderssons frånvaro vann Derebe Gordana från Etiopien damklassen på tiden 2.40,19. Svensk mästarinna blev Charlotte Karlsson från Hammarby på tiden 2.48,37.
Svensk herrmästare blev Fredrik Uhrbom från Spårvägen som slutade sexa i loppet på tiden 2.26,36.
Efter loppet satte sig Anita Granberg i bilen och åkte hem till Vikmanshyttan i Dalarna. Nöjd med sig själv tänkte hon ta sig en varm dusch och ett glas vin när hon kom fram
– Nu blev det 34 gånger och jag ska nog anmäla mig till nästa år. Om det inte händer något, säger 70-åringen glatt.