Högerfoten har opererats fem gånger, baklåret behandlats med mer än 70 nålstick och hälsenorna säger ifrån varje morgon.
Det hade varit lätt för en kille som redan vunnit alla medaljer som går att vinna att ge upp, att låta skadorna vinna över karriären.
– Jag trodde det var över, att jag inte skulle få möta de bästa igen, säger Christian Olsson.
Men när han satt vid poolkanten hemma i Monaco — tröstätande chips och läsk — så ringde Stefan Lindeberg, ordförande i Sveriges olympiska kommitté, och ville att Olsson skulle bära den svenska fanan under OS-invigningen i Peking.
– Jag hade tänkt att rata hela OS för att sola och bada i Monaco. Men det betydde oerhört mycket att jag fick vara svensk fanbärare. Nelson Evora bar Portugals flagga under invigningen och när vi stod där och snackade på innerplan så kände jag att jag vill tillbaka och tävla i OS i London 2012.
Det är därför som Olsson åter underkastat sig den stenhårda träning som krävs för att nå världstoppen, det är därför han gör säsongsdebut i Scandinavium på tisdagskvällen. Och tro inte att det är någon 30-årig föredetting som ska hoppa inför hemmapubliken. Olsson säger att han har de bästa åren framför sig, att han kan hoppa längre än sitt inomhusvärldsrekord (17,83) och att målet är 18 meter.
– Jag vill påstå att jag har underpresterat. Jag har haft en hög jämn nivå, men jag tycker att mitt personliga rekord borde vara kring 17,90. Nu får jag en andra chans att utmana mitt svenska rekord. Att besegra mig själv.
När han i somras försökte sig på en comeback — innan ryggen satte stopp — hann han med ett världsresultat. 17,24 var det bara ett dussintal män som hoppade längre än i fjol.
Men 17,24-hoppet var egentligen ännu bättre än så.
– Det var 17,58 i effektiv hopplängd. Det kom från ingenstans, ett sånt hopp där när man får tid och hinner förbereda sig inför varje steg. Jag var nöjd med 17,24 och då hade jag inte ens träffat plankan. Det hoppet har gett mig mycket inspiration, då förstod jag att jag fortfarande har kapaciteten att vinna mästerskap och slå de bästa.
Han vill vinna mästerskap och medaljer.
– Ibland har jag suttit och förbannat mig själv framför tv:n. Det resultat som räckte till OS-guld i Peking kändes inte alls utom räckhåll, säger Olsson om att fanbärarkollegan Evora vann på 17,67.
Nu är portugisen skadad och missar hela inomhussäsongen, men Olsson får mäta krafterna med den regerande världsmästaren Phillips Idowu redan i comebacken:
– Idowu har tagit steget upp på den nivå som jag själv hade 2004. Han hoppade 17,73 förra året trots att han nästan missade plankan. Han har skärpt sin teknik, men vi får se om han har motivation kvar efter att ha vunnit VM-guld.
Olsson ser fram emot flera möten med Idowu under året:
– En av anledningar till att jag sitter med 17,79 som personligt rekord från OS-finalen 2004 är att jag inte hade samma konkurrens då som det är nu.