I en exklusiv intervju med TT, berättar han om pressen på sig som liten, hans största ögonblick och framtiden efter tennisen.

På eget initiativ valde Federer att lägga sitt första träningspass på centrecourten, allt för alla skulle få möjlighet att se honom. Inför fullsatta läktare fick också publiken se drygt en timmes långt träningspass mot kroaten Ivan Ljubicic. Sedan fick två barn ett minne för livet när de fick spela dubbel ihop med de båda.

Efter den officiella presskonferensen valde sedan världstvåan att göra ett fåtal individuella intervjuer, bland annat en med TT.

Om du fick välja, ett OS-guld i singel eller blir rankad etta igen och radera Pete Sampras rekord på antal veckor som världsetta, vad väljer du?

– Jag skulle nog välja ett OS-guld. Men jag försöker att göra allting men ska ta det steg för steg.

När dina två döttrar blir gamla nog för att fråga dig om din karriär, hur ska du beskriva den för dem?

– Den har varit bra men med mycket press på mig, redan från allra första början. Folk sa alltid att jag var otroligt talangfull och nästan haft för mycket tur som fått så mycket talang. Men jag insåg att talang är ingenting utan hårt arbete och lärde mig till slut att arbeta hårt.

– Ibland var jag inte så professionell för jag visste inte vad det var men jag fick lära mig mycket den hårda vägen. Jag pressades till den yttersta gränsen och ramlade också av emellanåt och fick försöka att ta mig tillbaka.

Finns det något du ångrar?

– Jag önskar ibland att jag hade lärt mig att arbeta hårdare redan från början men det är också en del i själva processen. Jag tror inte att jag kunde blivit så framgångsrik så tidigt som Lleyton Hewitt eller Boris Becker blev. Jag behövde mer tid på mig och arbeta på min tennis och då kunde det också bli så här bra.

Är du lika tävlingsinriktad utanför banan, som till exempel om du spelar kort med din hustru?

– Jag har alltid varit väldigt tävlingsinriktad men inte lika mycket som förut – det är bara på tennisbanan. I övriga spel eller idrotter kvittar det om jag om förlorar eller vinner men som tonåring kunde jag inte klara av att förlora.

Du lever ett liv och i en värld som är väldigt lyxig och glamourös. Samtidigt jobbar du väldigt hårt med välgörenhetsarbete för utsatta barn i Afrika. Hur är det att se den här kontrasten?

– Det är definitivt en stor chock. Samtidigt är jag väldigt medveten om det för som barn åkte vi till Sydafrika och jag växte delvis upp där. Vi glömmer bort hur lyckligt lottade vi är i Schweiz eller till exempel Sverige. Tennisen är min plattform att ge tillbaka och då måste jag tillåta mig själv att känna mig bekväm och tyvärr spendera mycket pengar på hotell och flyg men samtidigt kan jag också då ge mer pengar till min stiftelse.

Vad är dina framtidsplaner när det gäller Roger Federer Foundation?

– Den 21 december ska jag spela en uppvisningsmatch mot Rafael Nadal hemma i Schweiz. Biljetterna sålde slut på sju minuter och vi hoppas det ska genera ungefär en miljon dollar. Vi stödjer framförallt barn mellan 8 och 15 år, att de ska få utbildning och ett varmt mål mat varje dag, självklarheter men något jag vill utveckla.

Om karriären skulle ta slut här och nu. Vad skulle du vara mest stolt över?

– Att jag fick vinna Wimbledon och bli etta i världen samt något av en ikon hemma i Schweiz.