Fokus fastnar på fansen

Allt om idrottens kärna. Galen kärlek och gränslös lycka.

Långt från svala analyser, sans och vett, aptrist taktik, gårdag och historia.

När allt är nutid. Livet under några få sekunder saknar problem. När någon har ryckt undan luckan och allt är ett fritt fall av glädje. När ett mål har tryckt på många knappar för många.

Då tryckte Jonas Ekströmer på avtryckaren och jag har väntat på att få skriva om hans resultat. När jag nu fått en egen söndagssida är det dags.

Det här är bildförklaringen till varför jag och idrott har en livslång kärleksaffär.

Mål kan jag ha och mista och kanske minnas. Det är reaktionerna jag vill ha mer och mer av.

Det har gått inflation i målrepriser men bollens väg in i mål blir sällan mer spännande bara för att den visas ur fjorton vinklar. Det är där bakom det mest sevärda finns.

Och det här håller på att bli ett arbetsproblem.

Ibland behöver jag veta detaljer om hur mål blev till, men fokus fastnar på åskådarna. Jag älskar att följa deras ansikten, blickar som får något alltmer koncentrerat över sig, munnar som öppnas, gör sig redo. Förvandlingen från förväntan till fullständig lycka. Oregisserad, okontrollerad, ociviliserad.

Det är inget de visar upp på första dejten men det var det här de tog sig till arenan för att få uppleva.

Når man ända fram kan det se ut som på bilden.
Café Opera-Öster. Stockholm, Östermalm hösten 2002. Öster har tagit ledningen och allsvenskan är nära.

Titta på bilden och jag kan säga vem du är.
Du låter blicken vandra över bilden, känner hur leendet ökar och blir som störst när den stannar ute till vänster.

På glasögonmannen.

Alla fastnar på honom, det är inte det som avgör vem du är.

Undrar du vad människan med glasögonen håller på med och tycker att han verkar barnslig, vuxna karln, då har jag full förståelse. Men kan bara beklaga. Du har missat en flyktsoda som tillhör de skönaste samhället kan erbjuda.

Undrar du mest hur det gick med glas­ögonen vart de tog vägen, om de höll men annars tycker att mannen är helt normal så är du som (för) många jag känner och jobbar med.

Jag har visat bilden på redaktionen. Sett blickar vandra. Leenden sprida sig, blickar fastna till vänster och leenden bli som störst. Där stannar det hos mina kollegor och det är väl det naturliga.

För mig går det längre och jag erkänner:
Jag vill ha det som glasögonmannen. Någon gång, några korta sköna sekunder. Jag vill känna den där kicken igen. Men jag vet, det blir aldrig så. Jag är för gammal, för strikt, för mycket media, för lite publik. Och framför allt. Jag har inte längre något lag som betyder så mycket som Öster gör för Christer Karlsson, mannen med glasögon.

Jag kan titta på bilden hur länge som helst och mina andrahandsfavoriter är de två små kompisarna.

De ena i svart Nike-mössa. Ser nästan ut att gråta när han tittar mot kompisen och vrålar. Men kompisen är redan på väg, i lavinen av lyckorus försöker han ta sig fram mot spelarna.

De kanske inte är polare längre, men i min romantiska idévärld är det så och någon gång ibland säger de något som gör att de minns den där lördagen, sent i oktober.

Jonas Ekströmer skickade in bilden till en tävling som heter Årets bild. Den vann inte. Så klart. Den här sortens bilder tar inga priser. De figurer som sitter i juryn är såna som undrar vad människan med glasögonen håller på med och tycker att han verkar barnslig, vuxna karln.

De har aldrig stått i en klack som exploderar av glädje.

Jag har.

Jag har svårt att förstå hur man kan skriva om fans galna hat om man inte varit med om kraften när lyckan släpps lös, elektriciteten i luften när våldet är på väg att braka loss i närheten.

Det där är länge sedan för mig, mer än ett halvt liv bort, men det gav stunder jag aldrig glömmer.

Christer Karlsson glömmer aldrig den härliga resan hem från Stockholm, men för varje mil kom han längre ifrån det extatiska lyckoruset och det värsta för alla som varit med om såna här ögonblick är vetskapen. Det finns ingen reprisgaranti.

Det vet Christer Karlsson. Han har fortfarande Öster i sitt hjärta.

Och de där glasögonen på näsan.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut