Idag vaknar någon miljard fotbollsfreaks mätta, nöjda och belåtna.
Ett fredligt, fantasifullt och roligt EM är slut.
En bra, underhållande och spännande final blev slutet.
44 års spansk guldväntan är också slut.
Efter sju sorger och ännu fler bedrövelser tog den slut utan snack. Sex matcher. Sex segrar. Det går inte att hitta en mer rättvis mästare.
Det sas att spanjorernas låga längd talade för Tyskland.
Deras låga åldrar talar för att det här bara är början på en storhetstid.
Tyskland hade fyra spelare som var 24 år eller yngre i startelvan, men Spanien var värre där också.
Fabregas är 21 år, Ramos och Silva 22, Iniesta och Torres 24.
De styrdes med trygg hand av 69-årige Luis Aragonés som i andra halvlek visade sin mästarklass. Tyske kollegan Joachim Löw hade bytt spelare och spelsystem till 4-4-2. Det gav direkt ett tyskt spelövertag och spanska sprickor i fasaden. Aragonés tätade direkt.
Men två snabba byten var ordningen återställd.
Spanien startade med fem mittfältare. Det var fem kockar och det var mest en kletig soppa första kvarten. Hitzsperger startade högre än väntat, Tyskland pressade längre fram än befarat och det förvirrade spanjorerna.
Men när spanjorerna hittade försvarspositionerna, då försvann ytorna för Tyskland. Uppspelen tappade tempo. Efter lite M&M-bollande mellan mittbackarna blev det ofta en lång lyra från någon av dem eller från Lahm.
Det där var plockgodis för Spanien som kunde äta sig in i matchen. Och Torres växte mer och mer.
Fernando Torres hade tyska torn att kriga mot men knäckte dem både i luften och på marken.
Min favorit Philipp Lahm fick inget vackert slut på detta EM.
Han är en av fotbollsvärldens bästa backar - med boll. Ofta felplacerad och förvirrad utan.
Med Torres i ryggen kunde han inte bestämma sig för om han skulle ägna all kraft åt att stänga vägen och få ut Lehmann. Eller satsa allt för att själv komma först till bollen.
Hans tvekan gav ett missförstånd med Jens Lehmann.
Det gav en liten, liten öppning för Fernanado Torres. En liten, lite öppning är ibland allt de begär, de stora målskyttarna.
Spanien hade inte turneringens skyttekung David Villa med i finalen men Fernando Torres klarade sig på egen hand.
Spaniens förbannelse tog slut. Michael Ballacks fortsätter.
En av världens största har fortfarande aldrig vunnit en stor internationell titel. I maj var han en straffrysare ifrån Champions league-guldet. Nu blev han stoppad av ett övermäktigt Spanien i EM-finalen.
Spanien hade ett mäktigt mittfält.
Men det mest imponerande var:
Spanien hade inte en enda svag punkt.
Och den spanska sportsommaren 2008 kanske bara börjat. Efter det här går Rafael Nadal säkert och spelar hem Wimbledon också.