Det var i lördagens tidning som 28-åriga Marisa da Silva, tidigare landslagsgymnast under kände gymnastiktränaren Staffan Söderberg, riktade en varning till dagens gymnastikföräldrar.
Da Silva kallade upplevelserna från tiden i Söderbergs elitgrupp för psykisk misshandel och beskriver en träning som under 90-talet präglades av utskällningar, utkörningar, en extrem viktfokusering och en osund idoldyrkan av tränaren.
– Hennes berättelse är enormt sorglig och ledsam att höra. Det här är inte den verksamhet som jag står för, säger Malin Eggertz Forsmark, ordförande i gymnastikförbundet.
– Men en historia är alltid en för mycket, och en signal som vi måste ta på största allvar.
Eggertz Forsmark, som suttit på sin post sedan 2004, har svårt att uttala sig om det specifika fallet. Men hon vill gärna lyfta frågan till en generell nivå.
– Det går inte att rycka på axlarna och kalla det en enskild fråga, man måste fundera på om det finns något mer, säger hon.
– Finns det liknande berättelser? Finns det en kultur som måste jobbas med? Eller är det ett enskilt fall?
Direkt efter att Marisa da Silvas berättelse, som bekräftats av en dåvarande träningskamrat, kom upp i ljuset startade förbundet en utredning. Malin Eggertz Forsmark har själv talat med Staffan Söderberg, men vill förtydliga att utredningen inte gäller honom. Utan principiella frågor.
Men om man ändå ska vara specifik, vad är din bild av landslagstränaren Söderberg?
– Jag har stort förtroende för Staffan. Han är oerhört kompetent och duktig, och har lång erfarenhet som tränare.
Bland de punkter som Marisa da Silva kritiserar sin före detta tränare för sticker bland annat ett sektliknande träningsklimat ut.
Malin Eggertz Forsmark medger att det kan finnas risk för ett, om inte osunt, så komplicerat förhållande mellan tränare och tonårsgymnast. Därefter trycker hon på vikten av tränarutbildningar och en dialog med föräldrar.
– Jag tror att frågan är viktig för flera idrotter, men för oss blir den ännu viktigare eftersom gymnasterna är i hallen så väldigt många timmar. Och eftersom vi har många unga utövare som elitsatsar tidigt.
Om tränarrollen i stort fastlår ordföranden att tränaren ska hantera alla situationer på ett ”vuxet sätt”. Därmed ställer hon sig kritisk till det grova språkbruk som Söderberg – enligt da Silvas berättelse – ska ha använt gentemot ungdomarna.
Eggertz Forsmark dömer även ut den fysiska kontakt med gymnasterna som både da Silva och Söderberg själv har vittnat om. Att som Söderberg, så som det beskrivs av da Silva, gå runt och hålla en gymnast i handen är fel.
– Jag skulle reagera om kontakten var olämplig. Det är viktigt att tränaren förhåller sig till sin roll som tränare, särskilt när det handlar om minderåriga.
I diskussionen kring vikt tror förbundsordföranden att klimatet, och kunskapen, är annorlunda i dag.
Viktkollen, som Söderberg menar riktade sig lika mycket till de som vägde för lite som till de som vägde för mycket, ska i dag skötas mer professionellt – av skolsköterska eller medicinsk kompetens. Alltså inte av tränaren.
– Det är av hälsoskäl, och för att undvika ätstörningar.
Avslutningsvis, är det träningsklimat som da Silva beskriver vad som krävs för att nå framgång?
– Nej, definitivt inte. Att du pressas till det yttersta och triggas till träningsmoment är en sak. Men det ska göras i trygga former. Och på ett sätt som är respektfullt.