I samband med söndagens hemmamöte med Malmö ska Black Army fira jubiléet.
På olika nätforum cirkulerar uppgifter om planerade huligandåd, AIK vädjar till supportrarna att hålla sig lugna och polisen har kallat in piketstyrkan.
Ett troligt scenario – för 10-15 år sedan.
– Hur farligt Black Army känns i dag? Tja, jag skulle inte ha några problem med att ta med min niomånaders dotter till deras klubblokal, säger Carl Jurell.
Han är en av författarna till boken "Va för jävla pack e ni", en berättelse om hur supporterkulturen etablerades i Stockholm i slutet av 1970-talet.
Inspirerade av klackarna i England reformerade de unga männen (de var nästan bara män) begreppet supporter i Sverige.
Hammarby och Bajen Fans var först – men Black Army blev med tiden störst och mest omtalat. Inte minst på grund av den hårda framtoningen.
Den förre Black Army-ordföranden Johan Seguis första minne av den svartgula klacken är talande:
– Det var ett inslag i Sportnytt. Ett fjunigt ansikte dök upp framför kameran – och så blev det svart. Det var en AIK-supporter som sprejade över kameralinsen. För mig blev det en konstig fascination. Kan man göra så? Jag tyckte att det var lite ballt, minns Segui, som i dag sitter i AIK Fotbolls styrelse.
Black Army spred skräck under bortaresorna och ryktet späddes på av tidningarna, som älskade att skriva om det nya fenomenet.
Ibland handlade det om mindre slagsmål med lokala bråkstakar. Andra gånger – som när ett församlingshem brändes ned utanför Norrköping – spårade det ur.
Som ny ordförande 1990 fick Johan Segui jobba hårt för att tvätta bort våldsstämpeln. Samtidigt blev Black Army allt större, som mest hade man 3.600 medlemmar.
– Det skeva var att våldet lockade, folk blev nyfikna. Men i stället för revolt ville vi att Black Army skulle vara en riktig supporterklubb. Att AIK var det viktiga, inte supportrarna. Vi försökte få mer ordning och införde matchvärdar som alla klubbar har i dag, berättar Segui.
Alla gillade dock inte den nya, vänligare profilen.
De som ville slåss i fotbollens namn bröt sig loss och bildade det som kom att kallas Firman – ett nätverk som legat bakom mycket av det senaste decenniets bråk och skadegörelse runt AIK:s fotbollsmatcher.
Efter en vår när problemet med läktarvåld har varit allvarligare än någonsin bör det också påpekas vilken inspiration Black Army varit för andra fotbolls- och ishockeyklubbar i Sverige.
– Svensk supporterkultur hade inte sett ut som den gjort i dag om det inte hade varit för Black Army och Bajen Fans. Tidigare hade det på sin höjd varit en hejaklacksledare som skrek "sassa brassa mandelmassa", säger författaren Carl Jurell.
Runt millennieskiftet kulminerade fotbollshypen i Stockholm med fullsatta derbyn och tifon i världsklass. På senare år har dock intresset sjunkit – precis som Black Armys medlemsstock.
Johan Segui suckar när han siar om framtiden.
– Jag tror att Black Army kommer bli mer och mer integrerat i AIK:s verksamhet, både när det gäller administration och ekonomi. Det låter trist och kan nog bli rätt trist också, men det blir så med de nya arenorna. Det kommersiella kommer att styra.