Costaricanen har varit hemma i San José senaste månaden, för att ladda om batterierna inför den allsvenska utmaningen.
– Jag har stora förväntningar på AIK. Har förstått att klubben står inför ett sentimentalt år, sista säsongen på den gamla arenan. Jag hoppas kunna vara med och bidra till en bra avslutning, och en fantastisk början på den nya arenan.
Celso Borges ser pigg och rask ut när han möter upp i hotellfoajén, trots att hans ”inbyggda” klocka visade 04.00 när han kom till Arlanda, efter en nästan dygnslång resa.
– Jag lämnade huset i San José vid fyratiden i torsdags morse, berättar han.
Tidsomställningen innebär att han inte är aktuell för spel när AIK har hemmapremiär på Skytteholm i eftermiddag, mot IFK Norrköping, men om inte kylan sätter stopp för spel är det meningen att han ska presenteras för fansen i halvtid.
AIK var inte den enda klubb som ville skriva kontrakt med dig. På kö stod även Helsingborg, belgiska Genk och Austria Wien. Vad fick dig att välja AIK?
– Jag fick ett väldigt bra intryck av AIK när jag var här i december, en i mina ögon mycket professionell klubb, det avgjorde, jag tvekade aldrig.
Vilken roll kommer du att få i laget?
– Jag har pratat med coachen om det, och det blir en position som ”hängande” anfallare eller offensiv mittfältare.
En ny Iván Óbolo?
– Jag vet mycket väl vem Óbolo är, han är en legend, men vi har inte riktigt samma spelstil, så det blir nog svårt att kliva i just hans skor.
Du blir en av allsvenskans högst betalda spelare, känner du en extra press på grund av det?
– Nej, det enda jag tänker på är prestationen.
Vad vet du om svensk fotboll?
– En del, har ju spelat i Norge, och det är ju ett broderland. Sedan har jag ju vänner som spelar här, som Jonathan McDonald i Kalmar, som också är från Costa Rica. Så jag vet vad jag ger mig in på.
Känner du till några av spelarna i AIK sedan tidigare?
– Har spelat med både Kenny Stamotoupolus och Lalawélé Atakora, i Fredrikstad.
Celso Borges är 23 år, född och uppväxt i huvudstaden San José. Gjorde proffsdebut som 18-åring för Deportivo Saprissa, och vann tre mästartitlar i Costa Rica innan han flyttade till Norge 2009.
De tre säsongerna i Fredrikstad FK blev rent sportsligt inga höjdare. Första säsongen åkte laget ur Tippeligan, andra säsongen tog man sig tillbaka, och i fjol klarade laget kontraktet med knapp marginal.
Borges, som var lagkapten i Fredrikstad, deklarerade tidigt förra året att han tänkte lämna efter säsongen, då kontraktet gick ut. Det innebar att AIK kunde signa honom som Bosman, ett kontrakt som sträcker sig till sommaren 2015.
I landslagströjan fick han sitt genombrott redan 2005, under U17-VM i Peru, då han tillsammans med bland andra brasilianaren Anderson (nu i Man United), mexikanerna Giovanni dos Santos och Carlos Vela (Tottenham respektive Arsenal) samt turken Nuri Sahin (Real Madrid) utsågs till en av turneringens tio mest lovande spelare.
Han har även spelat U20-VM för Costa Rica, och dessutom gjort 35 A-landskamper.
– Första gången jag togs ut i truppen var 2008, till en match mot just Sverige, en avskedsmatch för Paulo Wanchope. Hernán Medford var förbundskapten, du vet han som sänkte Sverige i VM -90, säger Borges med ett leende, nöjd över att han kan sin fotbollshistoria.
Ser du AIK som språngbrädan till en karriär i en större liga?
– Jag tänker inte så, för mig handlar det om nuet, men visst har jag en ambition.
Vem är din förebild som spelare?
– Zidane, både som spelare och som person. Inser att det är väldigt svårt att kopiera honom, men jag har honom som måttstock, jag vill försöka uppnå en del av den elegans han har, både på och utanför planen.