Malmö.
Nej, den nya bortastadion hjälpte inte AIK. Laget har inte vunnit i Malmö sedan 1996 och på torsdagsvällen blev det 0-0 och minskad chans att närma sig tabelltoppen.
Årets AIK har svårt att vinna på bortaplan, och historiskt gäller det framförallt i Malmö. Sedan Gary Sundgren, Pascal Simpson och Alexander Östlund nätade i mötet 1996 har det gått tungt mot ”di himmelsblå” och på tio försök har Solnagänget endast gjort två mål.
Sviten höll i sig med Allsvenskans 17:e omgång.
Malmö-AIK slutade 0-0 inför drygt 15 000 åskådare och det var MFF som var klart närmast segern.
Matchen inleddes utan riktig karaktär, men successivt var det hemmalaget som tog över och som dominerade med stort bollinnehav. AIK hade inte ett enda riktigt avslut på mål i första halvlek – förutom ett lobbförsök av Ivan Óbolo – medan motståndarna kontrade med nio stycken. Enda statistiken AIK toppade var frisparkarna, 7-4.
Förutom Wilton Figueiredos skottvilja handlade mycket om högermittfältaren Daniel Larsson och MFF:aren var inblandad i de hetaste målchanserna när han drev fram bollen och ständigt oroade AIK:s backlinje. Anfallskollegorna Figueiredo och Edward Ofere turades sedan om att missa målet på såväl nick- som skottförsök.
MFF åberopade också straff i tolfte minuten när Daniel Andersson föll i kamp mot Nils-Eric Johansson nere vid kortlinjen. Domaren Jonas Eriksson valde dock att blåsa hörna.
MFF:s spelövertag fortsatte i andra, och återigen hette den främste målsumparen Wilton Figueiredo. Bortalaget hade en ny straffsituation i den 60:e matchminuten när Hamad föll efter en knuff i ryggen, efter växelspel mellan Wilton Figueiredo och Daniel Larsson.
Daniel Öhrlund i målet tvingade också gör några starka ingripande och var en av AIK:s klart bästa spelare. Den giftigaste räddning kom efter en nick av Gabriel som Daniel fick parerade på mållinjen.
AIK hade några farliga kontringar, men var för kvällen uddlösa i offensiven. Inbytte Yussuf Saleh var närmast med en nick i slutminuterna, men MFF-försvaret lyckades rensa.