Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

Defensiven håller – nu måste Sverige gå framåt

Nilla Fischer var lysande i EM-premiären, konstaterar DN:s Anders Sännås Lundqvist.
Nilla Fischer var lysande i EM-premiären, konstaterar DN:s Anders Sännås Lundqvist. Foto: Daniel Mihailescu/AFP

INBLICK. 0-0 i EM-premiären mot regerande Europamästarna Tyskland innebar en bonuspoäng för Sverige i jakten på en plats i kvartsfinalerna. Och precis som i OS förra året var det den svenska defensiven som firade triumfer.

Tyskland ägde mycket boll, hade höga utgångspositioner, och endast mittbackarna låg kvar när man gick till anfall. Den höga tyska pressen var jobbig för svenskorna, som fick löpa kopiöst.

Men Sverige hade gjort läxan väl. Tätade till mellan lagdelarna. Och Lisa Dahlkvist fungerade perfekt som dammsugare framför mittbackarna Nilla Fischer och Linda Sembrant. Något som innebar att den tyska spelmotorn Dzsenifer Marozsan fick minimalt med utrymme för att sätta upp medspelarna med smarta instick.

Framför allt Nilla Fischer var lysande i sin roll. Låg hela tiden rätt i position, glidtacklade, rensade i luften och hade den långa tån när så krävdes. Det bör dock tilläggas att mittbackskollegan Linda Sembrant ska ta åt sig en hel del av berömmet. Sembrant synkar utmärkt med Fischer centralt.

Läs också: Sverige bröt mardrömssvit mot Tyskland

Förutom en inledning med tre hörnor de fyra första minuterna av matchen skapade inte Sverige speciellt mycket offensivt. Såväl mittfältare som anfallare tvingades falla väldigt djupt för att täta defensivt. Och när Sverige fick möjlighet till spelvändning var en lång löpväg fram till offensivt straffområde.

Faktum är att inhopparen Stina Blackstenius på egen hand skapade Sverige enda riktigt feta målchans, för övrigt det första rejäla avslutet på mål, när hon slet sig loss i matchens slutskede.

För förbundskaptenerna Pia Sundhage och Lilie Persson var insatsen ett kvitto på att den svenska defensiven håller måttet. Även tidigare kritiserade vänsterbacken Jonna Andersson hade gjort hemläxan och föll tillbaka i stället för att försöka vinna boll genom att attackera motståndaren.

Vid sidan av Fischer var målvakten Hedvig Lindahls insats direkt avgörande. Hon svarade för viktiga räddningar i matchens inledning, och agerade med pondus under 90 minuter. Lindahl upplever just nu karriärens bästa stunder i landslaget.

Nu väntar först Ryssland och sedan Italien i gruppspelet. Matcher där Sverige ska vara spelförande, och ta de poäng som definitivt säkrar minst andraplats i gruppen.

Då måste Sverige ligga högre i utgångspositionerna och få igång kantspelet för att kunna hota offensivt. Den där sista passningen med kvalité, som förbundskaptenerna efterlyst, fick man knappast möjlighet att leverera mot Tyskland.

Men mot Ryssland, som inledde med 2–1-seger mot Italien, måste Sverige hota i boxen, och göra mål. Precis som man gjorde i Algarve Cup i vintras, då man besegrade ryskorna med klara 4–0.

Och med en bredare offensiv, ett fungerande kantspel, med mer kvalité i passningsspelet, öppnar man större möjligheter för Lotta Schelin och Fridolina Rolfö att hitta lägen. Nu fick de båda anfallarna lägga det mesta av krutet på att ta defensiva löpningar.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.