Lehmann, Ballack, Maniche, Miguel, Ricardo – sorry guys. Ni är rätt duktiga, men det finns inte plats för några förlorare i veckans lag.
På lördagen gör Tyskland och Portugal upp om VM-bronset. Matcher om tredjeplatsen har ofta varit lika om inte mer underhållande än finalen dagen efter. Det är mindre press på spelarna och lagen vågar satsa mer offensivt. Så de tyska värdarna kanske briljerar mer än vad Frankrike och Italien gör på söndagen. Cristiano Ronaldo bjuder säkert på några blixtrande dribblingar.
Men ärligt talat - vem bryr sig? De största spelar inte alltid snyggast. De vinner. I semifinalen mot Portugal bjöd inte mittfältsmaestron Zinedine Zidane på samma skönhetsuppvisning som i åttondelsfinalen mot Spanien eller kvarten mot Brasilien. Men som den general han är stegade han upp och satte matchens enda mål på straff. Utan tvekan.
Efter målet såg Frankrike rätt tama ut, men det lyckades inte Portugal dra nytta av. Främste orsaken var mittbacksveteranen Lilian Thuram, som glänste i sin hittils bästa match i turneringen och tar plats i den i övrigt italienska backlinjen.
Jämte Thuram gjorde även William Gallas en heroisk insats mot Portugal, men han får ge plats åt Fabio Cannavaro i den andra mittbackspositionen. Den italienske lagkaptenen satte inte en fot fel i 2-0-segern över Tyskland - förbundskapten Marcello Lippi, som sällan använder superlativer, kallar honom redan för världens bästa back.
Gianluca Zambrotta visade i matchen att han är lika kapabel att spela högerback som vänsterback. Till vänster spelade i stället Fabio Grosso, som må vara långsam men i likhet med Zambrotta visade upp stora offensiva kvaliteter, inte minst med sitt sublima 1-0-mål i förlängningen.
Francesco Totti får spela i en släpande roll bakom Thierry Henry. Mot tyskarna gjorde Totti några underbara framspelningar - och han orkade spela hela tvåtimmarsmatchen.