Manchester United inledde offensivt. Redan i den andra minuten sköt Christiano Ronaldo en hårt skruvad frispark som Victor Valdes tvingas släppa retur på.
Sju minuter senare är det åter Ronaldo som håller sig framme, hittar skottluckan i vänsterposition, men bollen går strax utanför bortre stolpen.
I nästa sekvens går Barcelona på offensiven, för första gången i matchen. Iniesta får bollen, avancerar snabbt framåt mellan två Unitedspelare och lägger ut bollen i högerposition till Samuel Eto’o, som enkelt vänder bort Nemanja Vidic och stöter in 1-0 vid närmsta stolpen. Målvakten van der Saar fick bollen under sig, och Michael Carrick hann inte ner och täcka upp den bortkollrade Vidic.
Rena kallduschen för United.
Nu tog Barcelona över totalt. United agerade ängsligt, vågade inte gå på, livrädda för att bli dragna av de tekniskt mycket skickliga Barcaspelarna.
Ett Barca som nu klev fram rejält, den spelare som låg närmast bollen pressade, oavsett position. Vidic och Rio Ferdinand hamnade i ständiga problem. Och offensiva krafter som Wayne Rooney, Christiano Ronaldo och Ryan Giggs fanns plötsligt inte med i matchen.
Frågan var nu vad Uniteds manager Sir Alex Ferguson skulle hitta på till andra halvlek? Han ersatte Anderson med den mer offensivt lagde Carlos Tevez. Men det gjorde ingen större skillnad. I stället var Thierry Henry nära att öka på ledningen redan efter några minuter, då han vände bort Rio Ferdinand synnerligen enkelt.
Strax efter hade Xavi en frispark klockrent i stolpen, sedan han blivit kapad av Tevez.
Sedan tappade matchen helt fart. Barcelona föll tillbaka i positionerna, Ronaldo och Rooney fick åtminstone några bollar att jobba med, men på det hela taget var United tämligen ofarligt.
Ji-Sung Park fick lämna plats för Dimitar Berbatov efter en dryg timme, det enda vettiga byte Ferguson kunde göra i det här läget, för att få en kvittering till stånd. Men vad hjälpte det.
Och i matchminut drogs rullgardinen definitivt ner, för ett United som underpresterade i säsongens viktigaste match.
Xavi kom fram i högerposition och kunde i lugn och ro måtta ett inlägg till en helt fristående Lionel Messi, som ostörd kunde nicka in 2-0.
Var fanns mittbackarna? Ferdinand var flera meter ifrån Messi, och kunde utan svårighet, med blicken, följa bollbanan hela vägen in i nätmaskorna. Men det var ju inte den positionen han skulle ha.
Nu gjorde Ferguson sitt sista schackdrag, satte in övertänd Paul Scholes. Det enda han presterade var en generalkapning av Sergi Busquets, en sådan där kapning som bara Scholes kan prestera.
Xavi och Iniesta ägde mittfältet, var matchens stora kreatörer. Messi var oerhört svårfångad varje gång han kom rättvänd. Till och med mittbacken Carles Puyol, som sanerligen inte har lagets bästa fötter, klev upp i planen och skapade två kvalificerade målchanser.
United blekt, oerhört blekt. Saknade driv, fantasi. Räckte inte till, helt enkelt. Ronaldo blev bara grinigare och grinigare ju längre matchen led. Det här var ett United man inte kände igen.
Men man får inte glömma bort att det var Barcelona som gjorde United dåligt.