Det finns ett fåtal tidningar som gjort ambitiösa förhandsreportage, i tv (bortsett då från Eurosport, som sänder varenda spark, minst två gånger dessutom) är afrikanska mästerskapen dömd till tystnad. Inte ens förra Fotbolls-VM i Sydafrika fick oss att nämnvärt höja blicken för afrikansk fotboll i stort.

Jo, i vissa studioprogram med fotboll på menyn har man under några veckor mest delat de problem som till exempel de engelska, spanska och italienska klubbarna drabbas av: Lagens afrikaner blir borta i tre fyra veckor, och i vilket skick är de när de kommer tillbaka? Och hur skall de ersättas under tiden?

Kolonialismen må vara avskaffad, den europeiska kolonialblicken vilar tryckt över hela kontinenten.

Gruppspelet har spelmässigt inte bjudit på alltför många höjdare, det har varit tätt och tajt och låst i många matcher ­ och bitvis väldigt hårt spel.

Tyvärr håller domarna ofta lägre kvalitet än spelet, och det verkar vara ett riktigt problem för afrikansk fotboll.

Noterat från grundomgångarna: Inte en enda match slutade 0–0, minst 95 procent uddamålsvinster.

Vuvuzelorna? Det verkar som om de kommer och går med sydafrikanerna, God bless, men ett par sköna blåsorkestrar och ett antal trumsektioner hör dock varje match till.

När Hammarby mötte IFK Göteborg i två SM-finaler i början av 80-talet var det poppis med just sambarorkestrar, och ni minns väl tysk publik på 70- och 80-talet och de där tryckluftshornen som i stort sett varenda åskådare hade i sin hand?

Fruktansvärt tankedödande.

Vår fotboll, vår kultur, vill ju gärna se oss som aningen mer sofistikerad, det är ramsor, sånger, det är satir, ironi. Stod en gång i Manchester United-klacken på Stamford Bridge (ren slump, hade köpt biljett på gatan) och jag har sällan hört bättre stand up. De hade kollektivt svar på allt!

Det var roligt, elakt, överraskande ­ ibland bara traditionellt fantastiskt.

Det finns ett par svenska klackar som också har humor, oftast är det mycket hat, massor med aggression, ibland inte så lite politik (rasism till exempel).

Man står ut med allt, förutom idioterna som tror att de är en ”firma”, utvalda, som spjutspets. Klubbarnas beskyddare.

Nåja, tillbaka till Afrikanska mästerskapen, och jag säger (skriver) på samma tema som jag gjorde i förra veckan angående tennisen och australiska:

Är det inte läge att åtminstone semifinaler och finalen bjuds in till SVT eller TV4? Så mycket kan väl inte en sådan deal kunna kosta.

Vi behöver se och lära, den unga generationen behöver framförallt få se de olika afrikanska stilarna, lära känna spelarna, lära sig att fotbollen i dag är en global sport, utbredd över hela den här lilla kulan vi kallar jorden.