Han kan göra som vid nick-och-knock målet på Råsunda. Som vid Bomben i Budapest. Som vid sista-sekunden-spurten i samma stad.
Zlatan Ibrahimovic kan välja själv. Bara han spelar som han säger.
Det kom inte så mycket nyheter från hans mun i onsdags, det var en fortsättning på den nya Zlatan som sågs före och under matchen mot Skottland.
Han är proppfull av glädje, revanschlust, beslutsamhet och en herrans massa pondus. Det här var en fullständigt underbar oneliner:
– Alla som kommer i min väg kommer förlora.
Han pratade då om Milan mot Inter men jag stoppar in det i nedräkningen till Sverige mot Ungern.
När Zlatan skjutsas runt i stan av förbundets chaffisar är lasten så dyrbar att arbetsgivaren alltid kräver att dörrarna är låsta. Promenader mellan Stadion och landslagshotellet har inte godkänts på länge.
Så kan man beskriva storleken på hans status. Man kan också säga som Ola Toivonen:
– Zlatan kommer att dra på sig all uppmärksamhet, det öppnar ytor. Ingen vet vem jag är.
”I ditt bröst finns en kuslig maskin, den har en röst och slukar dyrbar bensin”.
Sjunger Olle Ljungström och inför 20.00 i kväll hör jag en kuslig röst i mitt bröst. Den varnar för att allt kan gå åt helvete, men jag vägrar lyssna.
Jag svarar bara att Zlatan ska göra som förr, som han brukar, som vanligt. Ett mål, ett mirakel. Varför inte? Varför tro och vänta sig mindre.
Vi kan måla upp varenda varning men också göra en Anja Pärson. En gång när vi pratade om press och förväntningar sade hon att det går att vända till en fördel, det är ett bevis för att hon gjort något bra.
Det är stora förväntningar på Erik Hamréns lag inför första tävlingsmatchen och det beror på mer än att laget hållit nollan i tre av de fyra senaste matcherna. Stora krav på Zlatan
Ibrahimovic inför matchen mot laget som förekommer frekvent i hans ”Best of...” dvd.
Vore bra mycket värre om det inte var så.
Om Hamréns lag ragglat fram genom våren utan styrsel och livsglädje. Om Zlatan Ibrahimovic inte visat att han har en blick, vilja, ork, teknik som ingen annan.
Då skulle det finnas anledning till oro.
Men ok, jag erkänner. Jag har aldrig fyllts med så mycket blandade känslor under någon av alla landslagssamlingar jag bevakat.
Laget känns oslagbart. Jag har aldrig känt sån övertygelse, Sverige kommer att gå ut och köra över Ungern. Tre noll, typ. Minst.
Å andra sidan: Ingen vet vad det här Nya Landslaget är värt i skarpt läge.
Pappa. Fikagänget på Essingetorget. Och Goda Grannen som laddar för en nervig kvällsvandring i Råsundas katakomber. Alla jag pratar med om Nya Landslaget – och det är många som vill prata om det laget – uttrycker samma blandning av optimism och osäkerhet. Tänk om. Tänk om allt det vi trodde och hoppades på kraschar redan ikväll.
Smittad av Hamréns optimism väljer jag bara att se möjligheter och njuta av att Sverige har ett landslag som är värt att längta efter.
Inget ska ta slut i kväll. Det här ska vara början på en underbar historia.