Tyresö i slutet av juli. Utsikten från familjen Dennerbys ombyggda sommarhus på Brevikshalvön är magnifik. Vackra kvällar som den här förvandlar solljuset Grand Hotel Saltsjöbaden till en glödande boll i horisonten.
– Tavlorna vi tog med från vårt förra hus har blivit kvar i ett skåp. Vad ska man ha dem till när man kan titta på det här, säger Thomas och blickar ut mot vattnet.
Det är här, på hemmaplan, som Thomas Dennerby tar sig tid att reflektera och hämta kraft. Det var här han och Marika Domanski Lyfors lade upp taktiken inför EM 2005. Och det är hit DN:s reporter blir inbjuden på kort varsel – trots att Thomas har lovat att hjälpa till med förberedelserna inför kvällens middagsbjudning med barn och barnbarn.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig Lars Lagerbäck göra samma sak. Samtidigt är det en talande bild av Thomas Dennerby – Sveriges snällaste förbundskapten.
– Det ordet har förföljt mig i hela mitt liv. I plugget fick jag en sådan där utmärkelse för gott kamratskap. Och när jag sökte till Polishögskolan fick jag höra att jag inte kunde bli polis för att jag är alldeles för snäll. Jag kände precis tvärtom, det är väl då om någon gång man ska vara polis.
Thomas Dennerby, 50, är tjänstledig från spaningsroteln på Rikskriminalpolisen i Stockholm. Den civila karriären har påverkat honom även i tränarrollen.
– Det mest tydliga är att man inte bryr sig så himla mycket om småproblem. Fotboll är ändå bara en hobby. Det går inte att jämföra med när man åkte radiobil och kom till olyckor, eller var hemma hos familjer där barn lider. Då känns det inte så allvarligt om en buss är en minut sen eller om någon slår en felpass.
Men det händer faktiskt att Thomas blir arg på tränarbänken. Förra gången var i den sista och helt betydelselösa EM-kvalmatchen hemma mot Irland i oktober.
– Det låter hur löjligt som helst. Men tjejerna gjorde inte mer än precis vad som behövdes, och här kommer rättvise-Thomas in – det var vår förbannade skyldighet att göra vårt bästa gentemot lagen som slogs om de sista kvalplatserna.
Thomas Dennerby beskriver sig själv som en känslomänniska, som gråter när det är starka scener på tv och blir ”rörd av att se andra människor lyckas”. Senast var det simmerskan Sarah Sjöström som fick Sveriges förbundskapten i fotboll att fälla några tårar. Men det är ingenting mot den känslostorm ett EM-guld skulle framkalla.
– Det skulle vara fantastiskt om de tjejer som har varit med lite längre kunde få avsluta sina landslagskarriärer med att stå högst upp på pallen och äntligen vara i mål.
Åbo i går eftermiddag. På en sidoplan till Veritas stadium leder Thomas Dennerby den första träningen på finsk mark inför EM-premiär mot Ryssland på tisdag.
Förbundskaptenen kallar turneringen för ”en examen”. Sanningen är att det känns som nu eller aldrig för damlandslaget – och för Thomas Dennerby. I VM 2007 blev han den första förbundskaptenen någonsin som inte lyckades ta Sverige förbi ett gruppspel. OS förra året slutade med en ny, om än inte lika stor, besvikelse.
– Vi är Europas näst högst rankade lag och har haft en jättebra vår. Det är klart att vi måste ha som målsättning att gå till final.
– Samtidigt får man inte bygga upp förväntningarna så att det blir en låsning. Nu gäller det att våga spela ut och släppa loss.
I maj förlängde Svenska fotbollförbundet Thomas Dennerbys kontrakt över VM i Tyskland 2011. Beslutet var väntat eftersom ”kontinuitet” är Lars-Åke Lagrells ledord. Och samtidigt oväntat eftersom tajmingen var konstig och väcker frågor.
Vad händer om veckorna i Finland inte blir den succé som alla hoppas? Ska Sverige då gå in i ett nytt kvalspel med en förbundskapten som misslyckats i tre raka mästerskap?
– Jag törs inte ens tänka på det. Men om det skulle gå så illa – säg att vi skulle åka ur i gruppspelet – så skulle det vara en exceptionellt jobbig situation. Då är det inte ens säkert att det är arbetsgivaren som bestämmer, då finns det andra som sätter tryck också.
Att få sparken är dock inget som skrämmer Thomas Dennerby. I polishuset på Kungsholmen finns kollegor som väntar på honom.
– Senast jag var där sade de i alla fall att de saknade mig.