Ett derby. I allsvenskan. I Stockholm. På dagtid. Må fotbollsgudarna vara med oss.
Jag har älskat derbyn som varit galna, glödande, vilda, heta och helt magiska men i utkanten av det underbara har det fötts ett bihang som bestått av rädsla.
Huliganers rädsla har gjort att de inte vågat göra upp där ingen kan höra dem skrika (på hjälp) och därför har vanliga supportrar hamnat fel där de borde varit rätt och deras rädsla har med mediers megafoner skapat mer rädsla.
Ett derby med BP blir knappast vilt och glödande, men BP är hett och idag kan det bli en galen seger mot AIK.
Och i dag ska det inte finnas något mer att frukta än gräset på Grimsta. Det här ska bli en trevlig dag, en dag för julgranar.
Trevligt är svenska språkets mest svåranpassade ord. Trots sin mjukisoverall har det gått och blivit värdeladdat. Trevligt är det vi alla vill ha, men få pratar öppet om det i sina närmaste planer. Trevligt är inget fotbollens ljusskygga varelser förknippar med en match. Det är sånt de tycker julgranarna kan ha för sig.
Och julgranar, det kallar de ljusskygga dig och dina barn. Ni som hänger på er någon halsduk, någon tröja, något som visar er kärlek till laget.
Det är ni som avgör vart allsvenskans publiksiffror ska ta vägen. För er och allas skull måste en allsvensk fotbollsmatch kunna vara en trygg familjeföreställning. Med ett jävla drag på läktarna.
När jag i höstas följde polisens jobb inför sista derbyt var det en enda lång bekräftelse på att det inte finns några enkla lösningar på våldet kring fotbollen. För de stora klubbarna kan dagderbyn vara ekonomiska smällar på kort sikt men att inte testa den vägen också kan på längre sikt kosta mycket, mycket mer.
Därför vill jag se fler såna här försök när höstprogramet spikas i maj.
När Brommapojkarna möter AIK finns flera vägar att gå.
När BP möter AIK kan man hoppa av vid tre olika tunnelbanestationer och (det här är första gången det behövts en vägbeskrivning till ett derby) bäst är att gå av vid Hässelby Gård, gå under Maltesholmsvägen, ta Beata Sparres gränd ner mellan husen och när gränden är slut är ni nere på fälten och ser Grimsta IP där borta.
När BP möter AIK kan man oroa sig över att polisen kommer att ha svårt att veta vilka vägar AIK:s problemsupportrar ska ta men man kan välja att njuta av att det är sol och vår och lyssna på Dojan Ayhan.
Hässelby Gård valdes 2007 till Årets stadsdelscentrum av Svenska stadskärnor och vid torget finns en restaurang som heter Schamiram och där låter det lika självklart när Dojan Ayhan säger ”tjena, tjena” till alla kunder som när han ser fram emot derbyt.
– Det blir lugnt. Polisen var här och frågade om vi ville ha hjälp med någon vakt på söndag, men jag sade att det behövs inte. Alla känner varandra här ute.
BP och AIK är ett derby som behöver förklaras för alla som ännu inte bor i Stockholm eller nyss flyttat hit.
BP är den gigantiska ungdomsklubben, AIK vill vara det mäktiga A-laget. BP är föreningen alla har en relation till eller åsikt om i Stockholm, AIK är klubben alla tycker något om ute i landet. BP:s ungdomssatsning och AIK:s fans har kallats faror för svensk fotboll men glöden som finns där är oerhörda tillgångar.
Och härute, i den del av Stockholm som heter Västerort, är BP-land. Och AIK-land. På samma gång.
– Det bor många AIK-are här, säger Dojan. Men de flesta håller på BP också eftersom deras barn spelar där.
Vi pratar om min pizza och hans tomatsås. Han skippar saltet, kör ner lite vitlök istället och det gör skillnaden. Den där vitlöken ska senare under dagen ha man-man-markering på mig men det är inget jag funderar på när Dojan tittar ut och tänker högt:
– Undrar hur det känns för Özkan att komma hit.
Han kunde lika bra sagt:
Undrar hur matchen blir för Bergstrand, Kisfaludy, Djordjic, Eriksson, Catenacci, Petrovic. Precis som Özkan har de varit i båda klubbarna.
Peter Kisfaludy är en av sportcheferna för BP:s ungdomar, har varit sportchef för AIK:s seniorer och fått uppleva den värsta sidan av AIK:s fans. Han tror också på en lugn söndag.
– Vilka ska de slåss mot, undrar han. Barnfamiljer?
När jag springer på honom håller han på att bära in i bollar på BP:s kansli. Knatteskolan ska börja nästa vecka och till den behövs bollar. Ett. Tusen. Bollar.
Antalet säger en del om BP. Ett annat antal säger något om den hårda skolning BP:s egna, unga spelare fått. Den hårda skolan består, bland annat, av många matcher utomlands.
– Våra killar har spelat 50-60 internationella matcher när de når A-laget, säger Peter.
Det var därför BP inte lät sig knäckas av Ljungskiles psykningar och tuffa spel i kvalet.
– Sånt är inget som stör oss. Jag har varit med om att få spottloskor i ansiktet när jag spelat utomlands, säger 18-årige mittfältaren Miiko Albornoz.
Det är därför han inte fruktar matchen mot AIK, han längtar dit.
Jag med. Det var länge sedan jag längtade så till ett derby. Det finns så många frågor. På och utanför planen.