Om förbundskaptenen Carlos Dunga händelsevis skulle sätta sig framför datorn på det femstjärniga hotellet i Randburg och surfa in på några brasilianska tidningars sportsidor, kommer han ganska snabbt underfund med att det här inte riktigt duger.
Brasilianare vill ha show. Brasilianare vill ha lek. Brasilianare vill som alla andra se vinnare, men att vinna räcker inte. Det ska ske vackert också, med stil och finess.
- Öppningsmatchen är alltid svår, man får vänta länge på den och pressen är stor. Jag är nöjd med att vi vann, men jag vill ha mer. Jag vill att vi gör fler mål, sade mycket riktigt Dunga efter matchen.
Det var under lång tid inte mycket av varken det ena, andra eller fjärde som föll de frusna fansen på läppen på Ellis Park-stadion. Framgick det inte i vuvuzelakakafonin, så får ni reda på det nu. Busvisslingarna trängde för en kort stund undan tutorna när ungraren Viktor Kassai blåste för paus.
Dunga är som gåsen, kritiken rinner av honom. Han han gjort Brasilien till sydamerikanska mästare och förra sommaren åkte han till Sydafrika och vann Confederations Cup och han är här för att återvända hem med en trippel.
På vilket sätt det än må ske.
Någon gungande, rytmisk, sorglös sambafotboll står inte på hans taktiktavla. Det står svart på vitt att ändamålet som helgar medlen. Inga risker, bjud inte på något. Så Felipe Melo och Gilberto Silva (jo, han är fortfarande med) låg länge som ett mittfältslås framför fyrbackslinjen.
Det offensiva fick resten sköta, vilket i sig borde fungera med spelare som Elano, Kaká, Luis Fabiano och Robinho — om den senare någon gång lär sig att han inte har äganderätten till bollen.
Han kom loss en gång i första och fick i väg ett skott från nära håll. Resten handlade mest om ett duttande i sidled och chansningar från distans.
Nordkoreanerna låg i sina skyttegravar som om de trodde att var kvar vid 38:e breddgraden, men kom i en och annan, inte ofarlig, kontring.
Det krävdes en målvaktstavla (hur många är de redan?) av Ri Myong-Guk tidigt i andra halvlek för att de femfaldiga världsmästarna skulle kunna slappna av och släppa på den tvångsmässiga försiktigheten.
Myong-Guk täckte inte sin stolpe. Högerbacken Maicon såg luckan och smällde in 1–0 när han kom farande i en överlappning med Elano.
- Det här var min VM-debut, jag grät inte men jag var väldigt glad efter målet jag gjorde. Jag tänkte på allt jobb jag lagt ner för att ta mig hit, sade Maicon i en tv-intervju efteråt.
Nordkoreanerna sägs ha drillats kollektivt i ett halvår, men det finns likväl en övre gräns för syreupptagningsförmågan och det går inte att springa hur länge och hur mycket som helst. "Brassarnas" enorma bollinnehav och individuella överlägsenhet tog ut sin rätt.
Elano bredsidade in 2–0.Det var bud på mer.
Men varför anstränga sig fullt ut mot VM:s lägst rankade när matcher mot Portugal och Elfenbenskusten väntar?
I stället fick den nordkoreanska befolkningen något att gotta sig åt. Med minuten kvar skickade Ji Yun-Nam in ett rappt vänsterskott.