London.
Medelåldern för åskådaren i Premier League under fjolåret var 43 år. En generation håller på att gå förlorad och fler klubbar borde följa Mohamed al-Fayed och Fulhams exempel.
Det är en fantastisk upplevelse att gå på Emirates Stadium, på Old Trafford och på Stamford Bridge, nybyggda eller ombyggda, moderna arenor som väl speglar vad fotbollen i England har blivit på 2000-talet: Big Business.
Vill man ha en smak av Tipsextra får man söka sig ner i de lägre divisionerna, eller ta en promenad genom Bishops Park ner till Themsens strand. Där ligger Craven Cottage med sina slitna, låga läktare med trästolar.
Men det är inte bara Fulhams arena som påminner om det som varit. Det finns en mer familjär känsla över publiken. Unga, förväntansfulla ansikten dyker upp lite överallt på Stevenage Road och det är inte så konstigt. Harrodsbossen Mohamed al-Fayeds Fulham är en av få klubbar i Premier League som via prissättning på biljetterna arbetar för att få yngre publik till matcherna. I de två kommande hemmamatcherna mot Derby och Reading kostar det fem pund, 70 kronor, för ungdomar under 17 år att se en Premier Leaguematch.
En undersökning som Premier League lät göra förra säsongen visar att genomsnittsåldern för åskådaren i högsta divisionen är 43 år. Endast nio procent är 24 år eller yngre.
Sedan starten av Premier League i början av 90-talet har biljettpriserna i grova drag gått upp med 600 procent. Det är siffror som tydligt pekar på att det har blivit dyrt att gå på fotboll i England och att man inte har råd om man inte är ute i arbetslivet.
I bästa fall sitter tonåringarna hemma och följer fotbollen framför tv-n.
I värsta fall ratar de det som tidigare var det obligatoriska lördagsnöjet och ägnar sig åt annat.
Precis som på så många andra håll i fotbollsvärlden bygger intresset på att pappa eller mamma tagit med dotter eller son till favoritlagets matcher och att traditionen förts vidare i generation efter generation.
Med en kostnad för hela familjen på över 1.000 kronor per match är det inte konstigt om pappa allt oftare får gå ensam.
Och klubbägarna behöver inte bry sig - de fyller ju arenorna ändå. Just nu, vill säga. Hur ser det ut om tio år?
"Det som får fotboll att vara fotboll håller gradvis på att nötas bort, när sporten fortsätter att hora för affärslivet och kändisar, omdömeslöst underskattande vikten av unga supportrar, som snart kommer att vara dess huvudsakliga publikmålgrupp", skriver Sean Barnes i supportermagasinet When Saturday Comes.
En farhåga väl värd att lyssna på.
Problemet är inte nytt. För snart fem år sedan gjorde undertecknad ett reportage om en familj i Manchester som på grund av priserna tröttnat på Old Trafford och i stället gick för att se Uniteds B-lag. Det kan tilläggas att United då som nu hade ett mycket sevärt B-lag, men det är fortfarande ofta man hör de tongångarna när man pratar med fans.
"Fotbollen är för mycket business och spelarna är överbetalda primadonnor."
Hoppas att Mohamed Al-Fayed, när han är klar med Dianarättegången, gör allvar av planerna på att bygga ut Craven Cottage och att han gör det utan att förstöra arenans själ. Hoppas också att han fortsätter med sina ungdomsrabatter för att fylla de 4.000 nya platserna.