Ett enda krav inför ungdoms-rysaren: Låt inte fegheten förstöra festen.
Det går inte att backa in i framtiden. Det kommer inte att gå om Sverige backar hem från start mot Serbien och bara försöker försvara den poäng som finns, den poäng som räcker för semifinal i U21-EM.
Ibland innehåller de enklaste fotbollsklyschorna den bästa taktiken och i kväll är ett kyligt men aggressivt anfallsspel det bästa försvaret Sverige kan ha.
Jag förstår om ni missade Sverige–Italien på grund av midsommaraftonens små grodor och stora snarrar.
Då missade ni en höjdare – den svenska starten.
Italien hade spelare med massor av Serie A-rutin. Sverige hade en massa spelare från vår egen lilla, charmiga bananliga här uppe i norr. Svenskarna struntade i förutsättningar och odds och gick ut och startade modigt, kaxigt och alldeles rätt.
Italien pressades. Italien skakades. Italien tvingades se hur Sverige hade två bra lägen innan det gått tre minuter och hur Rasmus Elm slog en frispark som var nära att styras i mål i tolfte minuten.
Det gav inget mål då, det gav ingen seger men det gav ändå hopp om hur Sverige kan och ska agera i såna lägen.
Senare – när Italien hade gjort mål men förlorat spelare – tvingades vi se att även det här svenska landslaget har svårt att föra matchen mot ett lag som hittat de bekväma långtidsparkeringarna på egen planhalva. Om Serbien tar ledningen kan vi tvingas se nya meningslösa lyror skickas in på chans.
Mot Italien byttes Labinot Harbuzi in och det blev ett fullständigt meningslöst byte när bollarna ändå bara ven en bra bit ovanför hans huvud. Däremot visade Martin Olsson med sitt spel på vänstra mittfältskanten att han ska starta i kväll. Han ersatte Emir Bajrami, som haft en hel del bra intentioner men inte fått till det sista.
Den beskrivningen passar på det svenska spelövertaget som pågick under större delen av andra halvlek.
När Sverige äntligen testade att hitta vägen lågt och centralt, då kom reduceringen.
Den här turneringen har haft spår av A-lagets EM 2004 över sig.
Sverige försvann då efter straffar mot Holland. Men Sverige försvann också för att fegheten och respekten var för stor från början. Sverige gav bort den första halvtimmen av ren rädsla och på grund av dålig självbild.
Serbien är bra. Serbien ska fruktas. Före EM hade jag Serbien som ett av finallagen och även om laget varit blekt så här långt kan det vara en tickande bomb svenskarna ska handskas med i kväll.
Serbien har tre spelare som var med i finaltruppen för två år sedan. Och de har en historia mot Sverige som går långt tillbaka.
2004 var det Serbien–Monte-negro som stoppade Sverige från att nå finalen i U21-EM. Två år senare skulle Sverige säkra platsen till EM-slutspelet 2007. Det gick inte alls. Serbien vann med 5–0 och sånt ska inte skrämma svenskarna, sånt ska reta svenskarna till revansch.
Det här ska bara vara en förfest.