Ja, jag vet att det finns mirakel och under och med maltesiska mirakel kan Sverige fortfarande snubbla sig vidare mot ett play off.
Men jag orkar inte räkna, tänka och drömma om sånt när Parken sjunger och gungar och firar en VM-plats.
Det är bara att konstatera.
Sverige var mållöst, läget känns hopplöst. För femte gången i kvalet misslyckades Sverige med att göra mål. Ett sånt impotent lag har inte i VM att göra.
När marginalerna som räddade Sverige i Budapest nu sänkte Sverige i Köpenhamn kändes det som slutet för mycket.
Slutet för Lars Lagerbäcks framgångsrika kvalsvit.
Början på slutet för Lagerbäcks tid som förbundskapten.
Stort tack för allt. Nu måste en ny man ta över och Lagrell måste slå en signal till Svennis.
Det kanske inte ger något men Lars-Åke måste testa.
Det känns också som början på slutet för Henrik Larssons landslagskarriär.
Han var nästan lika osynlig som han varit sedan comebacken i EM 2008 och jag längtade efter Elmander den här kvällen.
Men jag tänker inte såga Henke eller Sverige, inte efter den här matchen. Det var inte här och nu Sverige spelade bort sig från VM.
Det var Lagerbäcks pinsamma 3-5-2-försök som gjorde att Sverige bara fick en poäng mot Albanien och kom fel direkt.
Sedan, när laget var på väg att resa sig, kom nya pinsamheter hemma mot Danmark. En missad straff och ett målpass till en dansk när bollen var på väg ut över kortlinjen.
De smällarna gav Sverige så allvarliga skador att VM-drömmen låg för döden inför hösten. När Poulsen prickade rätt kändes det mest som att han stängde av respiratorn.
Isaksson var passiv på skottet. Å andra sidan var han bra med på nicken där samme Jakob Poulsen borde gjort mål i tionde minuten.
Danmark går till VM utan att ha spelat bra. Å andra sidan har Sverige gjort så många gånger. I ett kval behöver man inte glänsa, bara överleva. Nu känns det här svenska kvalet stendött.
Den danska publiken hade en stor tifoteckning, ett danskt vikingaskepp med Lagerbäck fastsurrad i fören. Bilden blev verklighet.
Matchen hade pumpats upp till hysteriska bristningsgränser men den svenska starten var en kvalbubbla som pyste på Parken.
Lagerbäck hade sagt att Sverige skulle hit för att äga Parken, det tog lång tid innan de ens försökte. Morten Olsen sade inför sin 100:e förbundskaptensmatch att Parken var ointaglig, Sverige väntade ett bra tag med ett ens testa.
Av den hungriga, heta starten från Budapest syntes inga svenska spår här.
Danmark ledde gruppen men startade ändå matchen med hård hemmakritik i ryggen.
Olsens lag hade fått skit för att det inte klarat att spela bra mot bra lag.
Och folk har undrat:
Var tog den röda tråden vägen? Spelidén om ett passningsrikt spel som ska genomsyra de danska landslagen, från A och nedåt.
I tionde minuten syntes tråden när bollen gick från lagdel till lagdel, från sida till sida och in mot mitten där Jakob Poulsen var helt fri, men nicken gick på Isaksson.
Lagerbäck hade också sagt att hans lag skulle ut och våga.
Men det var alldeles för få som vågade försöka, vågade utmana. Rädslan för förlust var större än modet att gå för seger. Jag såg aldrig att Rasmus Elm försökte utmana sin motståndare, Samuel Holmén kom inte loss.
Det svenska anfallsspelet var ofta låst i sin förutsägbarhet att allt skulle gå via Zlatan Ibrahimovic.
Men när det var 20 minuter kvar och allt stod och vägde så påmindes danskarna om sin egen dödlighet och Zlatans genialitet. En läcker sulfint och en klack till Larsson. Henrik gjorde äntligen mål i landslaget – men var offside.
Bara minuter senare var det en ny framspelning av Zlatan. Nytt mål av en Larsson. Ny avvinkning.
Den här gången påstods Zlatan ha varit över linjen innan han hittade Sebastian och jag har ingen aning om det var rätt. Vet bara att det var avgörande. Inte bara för matchen.
Utan för Sveriges hela kvalöde.
Under stora delar av matchen hade Sverige haft ett äckligt disciplinerat och kompakt försvarsspel. Det var åtta utespelare strax utanför eget straffområde i en gulblå köttmur.
Men alla murar får sprickor, förr eller senare.
Jakob Poulsen såg Sveriges.