Det är lätt att köra på med ödessymfonin inför matcherna, men det är bara en match som funkar under rubriken vinna-eller-försvinna. Det är bara en förbundskapten som borde få sparken direkt om det blir förlust.
Det är inte herrlandslagets match och inte Lars Lagerbäck. I hans trånga, matematiska kvalhörn finns (i praktiken) bara ett måste och det är att undvika förlust.
Oavsett resultat kommer Lagerbäck att vara kvar hösten ut. Vid en sprucken VM-dröm kan Lagrell använda hösten åt att låta Lagerbäcks kontrakt löpa ut och under tiden hitta hans ersättare.
När herrarna har ryggar mot väggen och luften börjar ta slut har damerna alla möjligheter, allt ligger öppet. Det finns alla möjligheter att fortsätta att bryta trender och äntligen besegra Norge i ett mästerskap igen.
Om inte det händer har Thomas Dennerby återigen misslyckats i ett mästerskap, då är han inte rätt man att ta hand om sista steget i generationsväxlingen. Trots sitt nyskrivna kontrakt.
Thunebros skada oroar. Risken att Dennerby har kvar Asllani är stor. Norges statistik mot Sverige är skrämmande.
Ändå tror jag på Sverige.
Vi som skriver, pratar och tycker om sport får ofta frågan:
Vad tror du? Hur går det?
Svaren känns lika säkra som börsanalytikers gissningar. Det handlar om att mixa förnuft och känsla, blanda empiriska kunskaper med dagsanalyser, tyda tecken och bygga prognoser därifrån.
Det finns tydliga tecken som talar för Sverige i kväll.
Transportfarten. För en gångs skull har Sverige seglat genom ett gruppspel utan att hela havet stormat. Sverige har bara gjort vad som behövts. Det gör laget svårbedömt om man vill se det så, jag ser det som att det finns mycket kvar att ge.
”Vickan”. Sandell Svensson är mer som en pigg tonåring än en blivande fotbollspensionär. Det känns onödigt att det här är det sista hon gör i landslaget.
Inställningen. Dennerby pratar om glödande ögon. Jag har sett och hört spelare som sett och siktat mot ett mål förbi kvart och semi. Spelarna har insett att chansen till guld aldrig blir större och bättre än EM 2009.
Ytterbackarna. Den lysande Sara Thunebro på ena sidan, den stenhårda Anna Paulson på den andra.
En läsare (hörde inte namnet, sorry) hade lämnat meddelande på mobilen och han sade:
– Du måste skriva om Anna Paulson.
Visst, det gör jag gärna – ännu mer.
Sist men mest – Caroline Seger. I första mästerskapet var det mycket snack och lite verkstad.
I fjärde mästerskapet är hon den hjärna, det hjärta och den motor laget skrikit efter sedan Malin Moström försvann. Hon har dragit Sverige framåt när det behövts. Hon har säkrat bakåt när behoven varit störst där.
I kväll ska hon vara överallt.
I kväll ska hennes karisma göra norskorna ljusskygga, i kväll ska hennes passningar öppna vägar, i kväll ska hennes brytningar vara som vanligt.
I kväll ska hon klara allt och hon har den allra största förutsättningen för att klara ett uppdrag som det här.
För hennes ögon bara lyser ännu mer ju större, tuffare, hetare matcherna blir.
Till sist: Ingen vet om Zlatan Ibrahimovic spelar på lördag, men alla ungrare vet att han har ont i höger knä. Lagerbäck är inställd på en tuff match, Zlatans knä kan få det tuffast.
En varning mot en utbytt, skadad svensk superstjärna. Vem går in i den bytesaffären?