De på förhand uppskrivna superstjärnorna checkar ut från VM en efter en.
Drogba, Ribery, Rooney, Eto’o. Igår försvann Cristiano Ronaldo utan att någon märkte att han varit med mot Spanien. Aldrig förut har ett så stort namn fått ut så lite i en så viktig match.
Men de två starkaste kollektiven är kvar. Brasilien och Spanien. Jag har ingen anledning att ändra mitt finaltips.
Om Spanien ska dit och ha någon chans där har laget inte råd med samma startsträcka som mot Portugal. Och Xavi Hernández har inte råd att vänta så länge innan han får fart på sina fötter och sitt lag.
På tv pratade Strömberg i första halvlek om allt Torres behövde förbättra. Jag tyckte att han behövde skicka ut en efterlysning efter Xavi.
Mot Portugal släppte Xavi bollen, sprang i djupled, fick tillbaka bollen och passade igen.
Inget märkvärdigt med det. Så ska han göra massor av gånger.
Det märkvärdiga var att det hade gått 52 minuer och det var första gången Xavi gjorde så på motståndarnas planhalva.
Vi pratar om mannen som fick titeln EM:s bästa spelare för två år sedan, som utsågs till världens tredje bästa 2009. Spelaren som varit motorn, navet i Spaniens och Barcelonas rödgula fotbollsmaskin.
Nu var han inte längre ens en sidleds-Xavi. De flesta passningarna gick snett bakåt och när han i 44:e minuten äntligen försökte slå en boll i djupled, mot Torres, så plockades den enkelt ner.
Så vad har hänt? Jag vill fortsätta där jag var igår. Att fotboll i grund och botten är ett mentalt spel.
För två år sedan funderade inte Xavi på vad han skulle göra. Han visste att motståndarna skulle ägna all kraft åt att fundera på vad han, Iniesta och de andra i spanska armadan skulle hitta på. Innan motståndarna skulle hinna inse vad som var på gång var bollen redan någon annanstans.
I VM är det Xavi som funderar. Nu har han insett att motståndarna vet vad han ska göra. Och de tankarna sprider sig ut i kroppen och det enkla blir komplicerat och de snabba passningarna ersätts av tveksamma.
Xavi och Spanien kan inte skaka av sig sitt favoritskap även om de vill. Och de kan inte göra mycket annat på planen:
–-Det här är vår stil. Vi vet inte hur man spelar på annat sätt, sade Xavi före VM.
Som väntat var Spanien mest spelförande och Portugal mest harmoniskt och Europas nya försvarsmakt hade fått matchen dit laget ville mot Europas offensiva stormakt.
Men efter en timmes spel lossnade det. Llorente hade ersatt Torres och bytet skakade om och skakade liv i spanska laget. Llorente dyknickade, Villa sköt och så kom ögonblicket av briljans. Iniesta slog en kort passning i djupled och Villa satte sitt fjärde mål i VM.
Men det var det där på vägen som Spanien måste ha mer av.
Xavis sätt att klacka bollen vidare från Iniesta till Villa, plötsligt såg det geniala så enkelt ut. Han hade ryggen mot mål. Nu har han blicken mot final.