Det skulle bli tredje gången gillt. Men det blev ”bara” tredje VM-silvret. Återigen så lyckades Holland inte vinna en förlängningsmatch i ett VM. ”Bästa laget vann”, tyckte ändå Hollands förbundskapten Bert van Marwijk.
Precis som 1974 mot Västtyskland och 1978 mot Argentina så var Holland nära och hängde på bra men orkade inte hela vägen. Och precis som 1974 och 1978 så spelade man tufft. Tre gula kort i de båda första finalerna blev hela nio gula och ett rött i årets VM-final.
Ändå var det så nära att det hårda spelet blev taktiskt rätt. Spanjorerna tappade sin rytm och i andra halvlek fick Arjan Robben finalens första heta chans då han kom fri med Iker Casillas som dock gjorde en ypperlig räddning.
Efter det siktade den spanska armadan in sig på Maarten Stekelenburgs mål, framför allt då David Villa med sin fot och Sergio Ramos med sitt huvud.
Kanske skulle Robben haft en frispark i farligt läge med drygt fem minuter kvar då han återigen var igenom. Men turen stod inte på holländarnas sida. Precis som när Rob Rensenbrink sköt i stolpen på stopptid 1978.
Inte ens när Wesley Sneijder helt rätt blåstes av för offside och ändå fortsatte runt Casillas lyckades han sätta bollen i mål, stolpen var i vägen.
Att det blev förlängningen var ingen rolig nyhet för Holland. För aldrig har Holland lyckats vinna en match i ett VM-slutspel som gått i förlängning. Tjeckoslovakien, första rundan 1938, Argentina, finalen 1978, samt Brasilien, på straffar i semin 1998, har stått i vägen. Och nu Spanien.
– Jag är besviken. Det är ett världsmästerskap och vi har precis förlorat finalen, sade van Marwijk.
En enda gång tidigare hade Holland förlorat mot Spanien. Det var också en medaljmatch, om silvret i OS-1928. Den vann Spanien med 3–1. Nu blev det 1–0 efter att Andrés Iniestas mål med fyra minuter kvar av förlängningen.