Spelarna från Elfenbenskusten kan därför röra sig tämligen obehindrat på stan. Och vid Stade de Chailly, FC Montreux-Sports stadion, en bit upp i bergen är det bara ett fåtal ungdomar som dyker upp med autografblocken.
– Jag har varit här förr, så jag vet att det är bra, säger ”Svennis”.
Han ger ett jäktat intryck.
– Vi kan sitta ner fem minuter, efter lunchen, säger han.
När det är dags tecknar han ”om tio minuter” med fingrarna, och sätter sig i ett möte.
– Vi har en sponsorträff i Paris, som måste hanteras, säger han och suckar.
Det märks att allvaret börjar tränga sig på. Utflykten till Paris ska sprängas in, samtidigt som laget ska förflyttas längre upp i bergen, till Gstaad.
Men när han väl hittat fåtöljen bredvid min blir de fem utlovade minuterna, tio, femton, tjugo, tjugofem…
Han har mycket att berätta, och det känns som om han slappnar av när han får släppa planeringsrollen, och bara reflektera en stund.
Hög arbetsbelastning?
– Det är mycket att göra, hela tiden, men jag tycker om det. Det viktiga är de här veckorna i Schweiz, så vi kommer på rätt spår. Sedan flyter det på, det blir lättare. Samtidigt har jag skickat folk till Sydafrika, för att kolla träningsanläggningen där. Den är beställd i förväg, och går inte att ändra, så det är viktigt att det fungerar där.
Är det lättare för dig att ta det här laget, än det hade varit för en afrikansk coach, eller en utlänning etablerad i Afrika?
– Jag ser det med friska ögon, och när jag tog ut 30-mannatruppen kunde ingen anklaga mig för att ha tagit ut på kompismanér eller ha givit favörer till någon. Utan det var ju helt objektivt, byggt på vad jag och mina coacher har sett, och efter många samtal med tränare, och så vidare.
– Men jag måste lära mig deras mentalitet, jag kan ju inte göra om dem till svenska fotbollsspelare. Det kanske är viktigare att jag smälter in i gruppen, än tvärtom.
Du valde lugna förläggningsorter.
– Ja, det var medvetet. Många av killarna spelar i stora städer, och jag ville ha ett miljöombyte, dessutom ville jag ha upp laget på hög höjd.
Du har även lagt in fridagar.
– Ja, det är viktigt även med sociala aktiviteter. Vi ska ha en afrikansk lunch bland annat, då en av spelarnas familjer kommer till oss och står för matlagningen.
Afrikansk fotbollskultur har tidigare även handlat om medicinmannens inflytande över laget och spelet, bland annat i Elfenbenskusten, riter som ska gynna det egna laget och blockera motståndaren. Är det här något du träffat på?
– Nej, men jag kan tänka mig att det funnits med i bilden tidigare, för när jag började i Benfica fanns sådana tendenser, som jag tyckte mig kunna härleda till Brasilien, men även till Mozambique och Angola, jag hade spelare därifrån.
– Många av spelarna i det här laget, som är runt 28–29 år, har dessutom redan varit tio år i Europa, och är väldigt mycket européer till sitt sätt, har en väldigt professionell attityd, vana att jobba hårt, det är inga diskussioner.
Det var egentligen meningen att Svennis skulle leda Mexiko i sommarens VM-slutspel, men efter tio månader och elva kvalmatcher fick han sparken i april förra året. Ett mellanspel följde i Notts County, men finansieringen uteblev, och han lämnade klubben i februari i år.
Tämligen omgående blev han kontaktad av det nigerianska förbundet, att leda laget i VM. Men efter en anställningsintervju i Abuja, och diverse samtal med Fifa-kontakter, lämnade han Nigeria med första bästa plan, ångrade att han över huvud taget gjort sig besväret att resa dit.
Men Elfenbenskusten, som precis sparkat bosniern Vahid Halilhodži, hörde raskt av sig, och kontraktet undertecknades 31 mars.
Dina tankar när du fick frågan från Elfenbenskusten?
– Att få göra ett VM, så himla kul, det finns inget större. Jag kunde inte motstå utmaningen.
Att jobba med stjärnor har varit vardagsmat för Svennis. Under tiden i Sampdoria, i början av 90-talet, var det först Ruud Gullitt och sedan David Platt som var lagets centrala gestalt. Men att sätta stjärnan i fokus blev mest tydligt under tiden som engelsk förbundskapten, då David Beckham var lagets nav.
Är din filosofi att jobba utifrån stjärnan för att nå resultat med laget?
– Nej, men det var en stor fråga, det där du, säger han, och det är nog inte riktigt så jag ser det. Från 1 juni har du 23 individuella fotbollsspelare. Det gäller att göra ett lag av det, egentligen två lag.
– Sedan begriper du ju innan att vissa spelare ska spela, det är givet. Men du måste då samtidigt vara väldigt noga med att du behandlar spelarna på samma sätt. Du kan liksom inte få något gratis bara för att du heter Drogba eller Touré, för att du har ett namn. Det gäller vare sig det är Elfenbenskusten, Lazio eller Degerfors.
– Alla förväntar sig att strikern ska göra mål, att mittfältaren ska försvara bra och spela fram, och försvaret ska vara solitt, så nej, så du utgår inte från någon stjärna, det gör du inte.
– Men att ha många stjärnor i laget innebär givetvis att du har kvalité.
Och det har du?
– Ja, absolut, både i försvar, på mittfältet och därframme. Så det är upp till mig, spelarna och min stab att göra ett bra lag av det.
Svennis pratar gärna i du-form, så har det alltid varit. Det kanske har med hans värmländska bakgrund att göra, kanske handlar det om att inte sätta sig själv helt i fokus.
Är försvaret den svagaste länken?
– Du har inte lika många stora namn i försvaret, som du har på mittfältet och där framme. Men vi har varit tretton spelare i Montreux, varav sju är försvarspelare, så en hel vecka har vi kunnat träna försvarsspel, och jag måste säga att det har sett bättre och bättre ut, ja faktiskt riktigt bra egentligen.
Under de senaste nio åren har Svennis haft tre nationer som arbetsgivare, först England 2001-2006, sedan Mexiko 2008-2009, och nu Elfenbenskusten.
Tre länder, tre uppdrag, tre olika världsdelar?
– Mexiko ledde jag aldrig i något VM, fick ju hoppa av innan dess. Men jag jobbar i princip på samma sätt med alla de här lagen, mina idéer om fotboll är i princip desamma. Det är fotbollsspelare det handlar om, de behöver jobba, de behöver träna, de behöver fysik, och de behöver framför allt organisation när det gäller ett landslag.
– Och de träningspass vi har handlar till 75 procent om organisation, både försvarsmässigt och anfallsmässigt. Och det är givet att det måste vara så, därför att jag inte haft dem förut, och de kommer ju från olika klubbar, så lagdelsträning, organisation, eller vad du vill kalla det, är oerhört viktigt.
Är det en lätt grupp att arbeta med?
– Så här långt fantastiskt bra, stort leende varje dag, och full fart.
Afrikanska landslag har aldrig lyckats i ett stort mästerskap, hur ska du nå framgång med Elfenbenskusten?
– Fotboll är ju liksom inte bara på planen, fotboll är hela organisationen runt om, förberedelser, allt ska stämma, före och under ett VM. Afrika är ju en hel kontinent som oavbrutet utvecklats, till det bättre, när det gäller alla aspekter i livet. Så bra organisation ska ge oss framgång.
Men du som är så gammal i gården, borde se exakt var bristerna finns, eller?
– Vi måste vara väl organiserade, det är nog det viktigaste, tror jag, måste jobba gemensamt, glömma bort vad som hänt tidigare, inte prata om Afrikanska mästerskapen, som de inte var nöjda med, inte prata om förra VM som de inte var nöjda med. Vi måste vara organiserade, jobba mot samma mål, det är enda chansen om vi ska kunna gå vidare från gruppen.
– Om de agerar annorlunda när de samlas i landslaget jämfört med hur de agerar i sina respektive proffsklubbar kan jag inte svara på riktigt, eftersom jag inte följt afrikansk landslagsfotboll på närmare håll förrän nu.
Hur stor potential har Elfenbenskusten, om du får ut det du vill få ut?
– Ja, då tror jag vi har en bra chans att gå vidare från gruppen, i alla fall, det tror jag. Men det ska bli väldigt roligt, och spännande att se hur det ser ut efter första veckan i Gstaad när jag haft alla 30 i träning.
Det talas om fraktioner i truppen. Existerar det?
– Jag vet inte det. Efter det jag sett första veckan, svar nej. Men vi får se när vi haft hela truppen samlad ett tag.
– Men som det varit i Montreux, de är ju glada från morgon till kväll, skrattar, klappar om varandra, pratar med varandra, jag låter dem sköta lite av uppvärmningen själva, det är ju show.
När du fick frågan att ta över laget, tänkte du två gånger, eller slog du till direkt?
– Jag tänkte nog två gånger, du tänker på två saker, dels tiden eftersom jag aldrig jobbat med någon av de här spelarna.
– Sedan tar du fram en lista, du tänker liksom inte på Dindane och så där om du inte är inblandad. Var är han ifrån? Han är från Afrika, det vet du. Sedan läser man listan, satan, det här är bra fotbollsspelare, alltså.
– Så när jag såg listan, pang på det bara.
Hur fungerar organisationen kring laget? Är det många ”kockar” som är inne och petar, eller?
– När jag kom in frågade jag vad de hade, som målvaktstränare, fystränare, läkare och så vidare. Och de hade ungefär allt, men efter ett par dagar kom de tillbaka till mig och sade, ”ta in alltihop”.
– Så jag har då tagit in Benny (Lennartsson) och Tord (Grip), jag har tagit in en fitnesscoach från Manchester City, italienare, målvaktstränare från Marseille, fransman, och det är viktigt, att ta in en som pratar franska, en läkare från Sverige, fysio från Sydafrika, massör från Sampdoria i Italien, italienare, scouter har jag tagit in två stycken, en är svensk och en är portugis, som tittar på motståndarna.
– En del av dem har jag jobbat med tidigare, andra har jag tagit in på rekommendationer från folk jag känner.
Vem är den svenske spionen?
– Det talar jag inte om.
Och du känner en grundtrygghet i din organisation?
– De jag tagit in vet jag är bra. Dom passar in i den stil jag vill ha. Det är lugnt och sansat, men också med ett leende.
Du känner att du har greppet?
– Ja, det hoppas jag.
Har du en startelva i skallen, till premiären mot Portugal?
– Ja, det har man ju. Jag har dagliga möten med de andra i staben där vi går igenom läget.
Hög puls?
– Jag trivs varje sekund av det här äventyret, du vet att du har bra fotbollsspelare, och att det är upp till dig att göra ett bra lag av dem. Och sedan är det VM, hur stort som helst, det bästa man kan vara med på.
Du har varit med två gånger tidigare, och båda gångerna tagit England till kvartsfinal.
– Ja (skratt), och kan vi nå kvartsfinal nu, ja då får man verkligen vara nöjd.
– Det vore ju fantastiskt. Kan vi gå vidare från gruppen är det bra, det är en svår grupp, sedan får vi se vad som kan hända.