Nionde plats och sämre poängsnitt än i fjol. Många grönvita skäms när allsvenskan 2008 summeras.
Och Hammarby ska skämmas.
Inte för att Rami Shaaban först målade tavlor och sedan förlorade ett korsband. Sånt händer och andremålvakten Kristoffer Björklund var godkänd som vikarie.
Inte för att Paulinho tyckte att den sydkoreanska ligan lockade mer än höstens bortamatcher mot Gif Sundsvall och Gefle eller för att klubben sålde bort guldchansen med Petter Andersson.
Ett bra lag med en stabil stomme kan klara en försäljning av nyckelspelare. Se bara på IFK Göteborg som i fjol tappade Marcus Berg under sommaren men ändå vann SM-guld.
Hammarby ska skämmas över att man skyllt höstens ras på ovanstående faktorer, när det stora problemet har varit att man bara rättat till ett av fjolårets problem till den här säsongen.
Då var de ständiga målvaktsbytena en snackis, så Bajen köpte två till. Men verkade inte tänka på att truppen bara innehöll sex backar och att försvarsspelet även i fjol var förklaringen till att laget rasade i tabellen under hösten.
Backlinjens skador och darriga spel har gjort varje match till en omgång rysk roulette.
Efter EM-uppehållet ställde Bajen upp med två mittfältare och två division 2-spelare (varav en anfallare) i backlinjen. Elva olika spelare har fått starta i Bajens försvar i år.
När skadorna var som värst räddades laget av att målproduktionen var strålande, som i 4-3 mot Norrköping och 4-2 mot Malmö. Liksom tidigare, när fem mål framåt mot Sundsvall la en skugga över att Hammarby släppte in tre.
Hemmamatchen mot Gais, där Hammarby tappade 2-0 till 2-4 vände dock på lyckan. Därefter snurrade revolvertrumman allt oftare in vid en skarpladdad patron.
1-5 mot Helsingborg och 3-6 mot Malmö är två exempel som nog svider i ett grönvitt hjärta.
Hammarbyspelarna ska också skämmas för sin bristande inställning i de sista matcherna. Längst in i den skamvrån får Erkan Zengin stå efter sitt uttalande om att det inte betyder något att komma före Djurgården och AIK, om man missar topplaceringarna.
Han hyllades som en sanningssägare i pressen men borde ha skällts ut för sin respektlöshet mot fansen. Om "bäst i stan" betyder något för vissa, är det väl bättre att kämpa för det än att inte kämpa alls?
Jag lider med alla grönvita som nu får utstå gliringar från sina gnagarvänner under vintern.
Jag lider med alla grönvita som rodnar när de tänker på 0-3 mot Gefle eller 2-5 mot Norrköping.