När Erik Hamrén i fjol lämnande danska mästarklubben Ålborg för Trondheim och Norge tog han sig an en sovande jätte. Storlaget Rosenborg, som tidigare dominerat norsk fotboll, var sig inte likt.
Men trots att laget var mitt inne i en generationsväxling hade man höga ambitioner att ta sig tillbaka. Och Erik Hamrén var rätt man för jobbet.
Den svenske tränaren kom direkt från en dundersuccé i Danmark. 2007 blev det en överraskande tredjeplats för Ålborg, året därpå guld – trots att laget låg näst sist efter sex omgångar.
Och i Rosenborg har framgångarna bara fortsatt. Hamrén motsvarade förväntningarna och följde upp fjolårets femteplats med en mästartitel i år.
En match återstår i norska fotbollsligan, men när Rosenborg på söndag möter Brann i säsongsavslutningen är guldet redan klart. Den överlägsna seriesegern säkrades redan i slutet av september.
– Nu ska jag fira med både cigarr och champagne, sade den svenske tränaren till norska NRK när det var klart.
I dagarna kan det bli champagne igen.
Men kanske av en helt annan anledning.
Hamrén har visserligen kontrakt med Rosenborg till 2010, men har uttryckt sitt intresse för att ta över det svenska landslaget efter Lars Lagerbäck.
Efter mötet med förbundsbasen Lars-Åke Lagrell i måndags kallade tränaren i går till en presskonferens i Trondheim där han berättade att han sagt att han är intresserad.
Samtidigt menade Hamrén att frågan nu ligger mellan Svenska fotbollförbundet och Rosenborg, och att han håller sig till sitt gällande kontrakt.
Men vem är han egentligen då? Mannen som gjort succé efter succé i de nordiska länderna, blivit utsedd till årets tränare i Danmark 2008 och där näst intill är kultförklarad?
Inför årets säsongstart i Norge berättade Hamrén för nyhetsbyrån TT att han kände stor press på sig i Norge.
– Är du tränare i Rosenborg har du alltid press på dig, sade Hamrén men har sedan visat att en sådan sak som nerver spelar mindre roll.
Som så många gånger förr.
52-åringen, som i sin spelarkarriär representerade småklubbar som Stockvik (utanför Sundsvall) och Ljusdals IF, har i tränarkarriären gång på gång lyckats prestera och leverera när det gäller.
I Örgryte räddade han kvar laget i allvenskan 1998 för att året därpå leda göteborgarna till en fjärdeplats. 2002-2003 följde ytterligare topplaceringar med Örgryte innan han lämnade klubben för Ålborg.
Hamrén har därtill tre svenska cupguld på sin tränarmeritlista: 2000 (med just Örgryte) samt 1996 och 1997 (under sin tid i AIK).
– Han vet hur man får in vinnarmentalitet i ett lag, konstaterade Rosenborgs Mikael Dorsin för DN i måndags och Örgryteprofilen Magnus Källander vittnade om hur Hamrén både är en pådrivare och en person som kan föra en bra dialog med sina spelare.
Båda var överens om att succétränaren skulle vara en man för landslaget – något som även Rosenborgsspelaren Mikael Lustig skrev under på den senaste landslagssamlingen.
– Han skulle nog inte göra bort sig. Han är skicklig på att få spelarna att dra åt samma håll, sade Lustig till TT.
Om Erik Hamrén fortsätter sin tränarbana med det mest prestigefyllda uppdraget inom svensk fotboll återstår att se.
Precis som fallet med det Rosenborg han kom till i fjol är landslaget på väg in i en generationsväxling, och klart är att det vore en stor utmaning.
Även för en tränare som saknar nerver.