Henry Larsson säger att det känns på stadens gator att någonting är på gång. Det är en guldstämning som boråsarna inte upplevt på länge, sedan 1961 närmare bestämt. Ett klassiskt år i Elfsborgs 102-åriga historia, då gulsvart vann allsvenskan som nykomling. Henry Larsson var vänsterinner, en playmaker och målskytt i samma person, kanske inte helt olik förgrundsfiguren i dagens Elfsborg.
Nu hoppas Henry Guldfot att Anders Svensson kan navigera serieledarna förbi minorna i de avslutande två omgångarna.
- Det skulle betyda mycket för Borås. Det är en fantastisk satsning Elfsborg har gjort och den har blivit ett lyft för hela staden. Alla kommer fram och vill snacka fotboll, säger Larsson och vittnar om en kräsen publik.
- I den här staden räcker det inte med att göra mål, de ska vara snygga också.
Kompisarna döpte honom till "Guldfot" efter att han med 24 mål i division 2 skjutit Elfsborg till allsvenskan. Med åren blev han också känd som "mr Elfsborg." Det blir så när man på 17 säsonger hinner med 690 A-lagsmatcher.
Takterna sitter i. Det får 72-åringen tillfälle att visa varje onsdag förmiddag när han tillsammans med några jämnåriga trillar boll på Borås Arena - eller som den här veckan i Sjuhäradshallen. Bengt Lindroth och Leif "Loket" Olsson, han vars smeknamn tv-profilen med samma namn plagierade, är två kolleger från guldlaget som brukar vara med.
Även om Henry Larsson gjorde sin sista match i Elfsborg 1968 har han aldrig slutat spela fotboll. Han blev spelande tränare i flera mindre klubbar och var aktiv ett par säsonger efter att han fyllt 40.
- Att vara tränare och stå bredvid och peka låg inte för mig. Jag har ju alltid tyckt att det var så himla roligt att spela boll, säger Larsson
Det var en glädje som var märkbar, säger de som såg Henry Larsson föra Elfsborg till ett överraskande guld 1961. För få hade räknat med att den eviga tvåan i division 2 skulle gå hela vägen som nykomling i allsvenskan. I alla fall inte Putte Kock, dåtidens tipsorakel.
- Han tippade alltid fel på oss, och så när han tyckte att det var dags att ta oss på allvar, då fick vi en svacka och så tippade han fel i alla fall, säger Larsson och skrattar.
Det gick vägen till slut, bland annat efter den klassiska 5-5-matchen mot IFK Göteborg. Larsson sköt två av säsongens 14 fullträffar i seriefinalen på Nya Ullevi inför 41 908 åskådare. Owe Ohlsson gjorde fyra mål för Änglarna och det var också matchen som såg den 18-årige Ove Grahn göra allsvensk debut.
- Vi var lite missbelåtna med att ha tappat 3-1-ledning och göteborgarna för att vi kvitterade på slutet. Det var en fantastisk match. Jag vet att supportrarna för båda lagen enades om att det hade varit orättvist om något lag hade vunnit, säger Larsson.
Många påtalar likheterna mellan 1961 och 2006 års säsonger. Då liksom nu tog Elfsborg serieledningen på hösten, men fick en svacka när säcken skulle knytas till. Tre omgångar från slutet mötte man Helsingborg på Olympia och vann med 4-1 med Henry Larsson som tvåmålsskytt och matchvinnare. Motståndarnas mål vaktades av "Rio-Kalle", Larssons ungdomsidol.
Det blev vändningen och guldet säkrades i omgången därpå via 1-1 mot Örgryte.
Nu hoppas Larsson att Anders Svensson och de andra kan ta sig samman och stå för en liknande bedrift mot Helsingborg i eftermiddag.
- Spelet har inte stämt lika bra på sistone, men jag tror ändå att det kan gå vägen, säger Larsson.
Elfsborg blev första nykomling att vinna allsvenskt guld, men det var en triumf som inte överraskade spelarna lika mycket som omgivningen.
- Vi var ett gäng killar som hade spelat tillsammans flera år och kände varandra väl. Men vi hade nog ett ännu bättre lag 1965, då Ove Grahn hade växt till en storspelare och vi hade fått Lasse Heineman från Degerfors, fast vi förlorade fel matcher och fick nöja oss med silver, säger Larsson.
70-talets årgångar anförda av Thomas Ahlström fick aldrig segervittring och 1982 dog gulddrömmarna i SM-semifinalen mot Hammarby. Efter nio säsonger utanför allsvenskan återkom Elfsborg till högsta serien 1997, men aldrig har guldet varit så nära som nu. Henry Larsson vet, för han har aldrig slutat följa sitt lag.
- När vi vann såg vi till att alla spelare fick fribiljetter till Elfsborg matcher livet ut. Jag har sett varenda match i år, berättar Larsson, vars söner Peder och Stefan båda spelat för Elfsborg. Sonsonen Emanuel däremot har efter pojklagsspel i Borås blivit mittback i Hammarbys farmarlag.
Klubbens kärlek till mr Elfsborg är ömsesidig. För honom står föreningen för kamratskap och trivsel. Han ser Anders och Mathias Svensson beslut att återvända till Borås som ett tecken på detta.
Och i fredags, 45 år efter Elfsborgs senaste triumf och 70 år efter den första, samlades 61-gänget i Borås för fest. Henry Larsson hoppas att det inte var sista guldet han firade den här hösten.