Spelaren som gjorde skillnaden var som så många gånger förr mittfältaren Wesley Sneijder. Med tjugo minuter kvar sköt han 2–1, ett mål som fick ett hårt kämpande Uruguay att knäa. Tre minuter senare stängde Arjen Robben matchen genom att nicka in 3–1.
– Det här är helt otroligt, sade Sneijder efter slutsignalen, till en holländsk tv-kanal. Det var en tuff kamp, och vi tappade lite fokus i slutminuterna, men vi vann, och det är viktigast, hur man vinner spelar ingen roll.
– Nu är vi i final, det är knappt jag fattar det, men vi är ju ohyggligt nära att vinna hela turneringen. Vi får njuta lite nu, men redan på onsdag kväll måste vi börja förbereda oss för finalen.
Tyskland eller Spanien väntar i söndagens final i Soccer City Johannesburg. Ska det bli tredje gången gillt? Holland förlorade finalerna både 1974 och 1978, mot Västtyskland respektive Argentina.
Matchen fick en avvaktande öppning. Det var tydligt att båda lagen ville avvakta misstag hos motståndaren i ett första skede. Uruguay agerade så avvaktande att de knappt var över planhalva första tjugofem.
Och det kanske inte heller var så underligt. Förbundskapten Óscar Tabáerz hade tvingats vaska om i startelvan, på grund av skador och avstängningar.
Diego Godin och Martin Caceras var nya namn i backlinjen, jämfört med kvartsfinalen mot Ghana. Walter Gargano och Alvaro Pereira nya på mittfältet, den senare ersatte Edinson Cavani, som nu tog avstängde Luis Suarez plats anfallet.
Hollands förbundskapten Bert van Marwijk hade också tvingats göra justeringar. Med högerbacken Gregory van der Wiel och innermittfältaren Nigel de Jong avstängda, lyfte han in Khalid Boulahrouz respektive Demy de Zeeuw.
På pluskontot fanns innerbacken Joris Mathijsen, tillbaka efter skada.
Arjen Robben var spelaren som bröt dödläget, genom att utmana med sin vänsterfot. Och det var när Robben bytte kant, från höger till vänster, som luckan kom. Uruguays försvar tappade fokus för ett ögonblick, det utnyttjade vänsterbacken Giovanni van Bronckhorst, som klev fram och laddade från 25 meter, otagbart via stolpen, i bortre krysset.
Ett mål som gav matchen exakt den karaktär holländarna hade sökt, att kunna kontrollera, att kunna styra med ett mål i ryggen.
Uruguays chans låg i att söka Diego Forlan i snabba omställningar. Men utdelningen kom minst sagt oväntat.
Forlan mötte ett till synes harmlöst uppspel, klev förbi Mathijsen, och laddade från 25 meters håll. Skottet var hårt, skruvat, men det gick mitt på, och såg inte helt otagbart ut. Men målvakten Maarten Stekelenburg använde bara ena handen när han skulle styra undan bollen till hörna. Ett ödesdigert misstag, som tog in Uruguay i matchen.
Bert van Marwijk bytte in Rafael van der Vaart som defensiv mittfältare efter paus. Demy de Zeeuw hade blivit sparkad i huvudet precis innan halvtid.
Men det var inte bytet, utan snarare Wesley Sneijders förmåga at ta tag i spelet som blev avgörande.
Det här är helt klart Sneijders turnering. Bollens väg in i målet var inte spikrak, när han gjorde 2–1, men den gick stolpe in.
– Chansade bara med skottet, och det gick ju in via en försvarare, lite tursamt, konstaterade Sneijder.
Efter målet knäade Uruguays mittförsvar, de såg finalmöjligheten rinna i väg. Och Arjen Robben fick därför tämligen fritt läge att nicka in Dirk Kuyts inlägg.
Uruguay kom i en sista desperat offensiv. Men Maximiliano Pereiras reducering till 3–2 kom för sent, två minuter in på stopptiden.