Lagens båda supportergrupper gjorde gemensam sak i en protestaktion mot Svenska fotbollförbundet. De första tio minuterna höll de tyst innan det sedvanliga derbybrölet drog i gång. Och den andra halvleken inleddes med att en mängd bengaler tändes på båda kortsidorna. Domaren Jonas Eriksson kunde inte annat än avbryta matchen i fem minuter innan röken hade skingrats på nationalarenan.

I övrigt bidrog de nästan 25.000 på läktarna till en häftig derbyinramning.

Häftigt var det också mellan tränarna efteråt. Djurgårdens Magnus Pehrsson anklagade AIK-arna för att spela fult, ”slag, punggrepp och liknande”, och avslutade presskonferensen med att be sin AIK-kollega Andreas Alm att få sina spelare att sluta med sådant. Tränarna fortsatte sedan att diskutera med varandra efter att presskonferensen var över.

Spelmässigt var Djurgården strået vassare, framför allt i andra halvlek. Djurgården tvingades till en sen ommöblering sedan Joona Toivo insjuknat och Kebba Ceesay fick ta steget in som mittback. Djurgårdsförsvaret klarade sig bra ändå.

AIK:s flesta och bästa möjligheter kom vid fasta situationer.

Men Djurgården hade speedkulan.

Kennedy Igboananike fick förtroendet från start efter hattricksuccén mot Trelleborg senast och i 20:e minuten svarade han för matchens prestation. Han fick bollen vid mittcirkeln, vände bort Alexander Milosevic och fräste förbi även mittbacken Niklas Backman innan han hann först med en tå och petade bollen förbi en utrusande Ivan Turina.

– Jag visste att de var rädda för mig. Jag tog min chans, det var en mot en och sedan kunde jag lägga in bollen när deras målvakt lade sig, sade Igboananike.

– Men viktigaste målet? Jag vet inte, men det känns bra att göra mål mot AIK.

Efter den måluppvisningen utjämnade Djurgården spelet mer och mer, och var framme i flera farligheter. Men AIK saknade inte heller möjligheter och definitivt inte Admir Catovic. Men första avstod han från att skjuta i friläge, och när han senare sköt välriktat fick Pa Dembo Touray fingrarna på bollen till hörna.