Jag skulle inte ta gift på att Blåvitts målvakt Kim Christensen har sett på ”Fåret Shaun”, men jag är nästan helt säker. Och speciellt måste han ha studerat avsnittet som heter ”Stolpe ut” (finns på Svt Play, Bolibompa, mycket sevärt). Där har fåren visserligen ”levande” stolpar (de är staplade på varandra), men ribban justerar de då och då upp och ner, allt eftersom det passar bollbanan.
Jag kan inte påminna mig att jag sett ett mer flagrant idrottsfusk i direktsänd tv, någonsin, faktiskt. Och Kim Christensens kommentar i paus till Canal+, att det hade han gjort många gånger tidigare – ja, det är väl nästan än mer uppseendeväckande.
Hur då, när då, i hur många matcher? Han flyttade gott och väl de nedre delarna av stolpen säkert 10 centimeter. På varje sida. Bilderna blev givetvis mycket omtalade, och efter viss långbänk ramlade det in en anmälan till disciplinnämnden, fotbollens egen granskningsnämnd. Nu talades det om att Christensen kanske till och med kunde straffas för detta.
Kanske?!
Rättsskiparen i matchen Örebro–Blåvitt blev så småningom underrättad om att allt inte stod rätt till, och sprang själv ner och ordnade upp fusket. Han kunde inte varna Christensen, eftersom han inte sett händelsen – det var mer krut i fårhunden Bitzer, får man nog säga, som dömde i fåret Shauns match: Det var direkt gult kort på fåret som stod och höjde och sänkte ribban lite hur som.
Vore jag allsvenska konkurrenter skulle jag kolla igenom varenda bandupptagning från Christensens matcher, och det skall givetvis också disciplinnämnden göra. Om de ids. Fotbollförbundet brukar ju vara bra på att skramla med vapnen, när det verkligen är dags brukar de skicka över några böteslappar så är allt glömt och förlåtet.
Bilderna från Söderstadion var störande på många sätt, mest störd blev man nog av att efteråt få läsa att ”det kunde nog bli böter på en 75 000”. Om det ville sig illa. Faktum är att klubbarna i allmänhet, och förbundet, är rädda för fansen. Livrädda. Fortfarande. Och det syns på tv-bilderna! Att 20 000 helt vanliga fotbollsälskare numera struntar i att gå på fotbollsderby i Stockholm, därför att det är för stökigt och osäkert och bråkigt och jävligt, det har man inte riktigt förstått. Man tror att det bara beror på dålig fotboll.
”Det är en liten klick som förstör”. Det har blivit det allra löjligaste försvaret för att inte göra mycket. Eller inget alls. Jag har hört det i snart 35 år. Och som jag påminde (!) om i gårdagens tv-krönika här i DN. Har någon på förbundet, och i klubbarna, någon som helst aning om hur mycket droger det handlar om bland de här fansen, och firmorna? Titta noggrant på tv-bilder och videoupptagningar, prata lite med folk som finns där i närheten.
Det är inget ölproblem, aspackade fotbollsfans kan man i allmänhet peta omkull, och de står ofta åt fel håll och tittar, eller är nere och pinkar.
Det här är en helt annan sort. Jag kan redan nu höra Lars-Åke Lagrell: ”Det känner vi inte till, det är svårt att säga, det är ju ett samhällsproblem, inte fotbollens problem”.
Dra upp halsarna ur sanden, nu. Titta på de senaste bilderna, bilderna från de senaste åren! Och gör något. Varenda stort europeiskt fotbollsland har gjort massor. De insåg redan på 80-talet att det inte räckte med några lapplisor och lite hotfullt skrammel.