Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Fotboll

Varför granskas inte fotbollens affärer – bryr de sig inte?

Viasats sportchef Per Nunstedt.
Viasats sportchef Per Nunstedt. Foto: Jonathan Näckstrand

DN:s sporttv-krönikör Johan Croneman ser Champions League på tv – mer och mer oengagerat.

Och frågar sig varför inte Viasats experter granskar miljonrullningarna hos storklubbarna och -spelarna, i stället för att prata vidare som om ”Livet är en fest”.

Aftonbladets sportreporter Robert Laul tittade på juldagen 2016 i spåkulan och trodde då att IFK Göteborg vinner allsvenskan 2017. Spå sade Bill, kula är ordet sade Bull – mycket fakta kan nog inte Robert Laul ha granskat.

”Ser bäst förberedda ut”, skrev han, och det är inte bara konstigt, eftersom han ofta är både nogräknad och vass, det verkar nog mest en förhoppning. Man hörde liksom den där gamla Blåvitlåten i bakgrunden, från det delvis glada 70-talet: ”Heja Blåvitt, heja Blåvitt, nu skall vi mot toppen gå”.

Tips är alltid skojiga. Nja, inte lika roliga som på Putte Kocks tid, när han satt i svartvit tv på 60-talet, bolmade cigarr och levererade veckans stryktipsförslag.

Så roligt blir det väl aldrig igen.

Robert Laul trodde också att Barcelona skulle lyfta Champion League-pokalen framåt vårkanten. Aj. Och att Arsenal skulle vinna Premier League. Ajajaj.

Men han hade också en mycket intressant iakttagelse, han skrev:

”Egentligen borde vi inte rapportera om Champions League här i Sportbladet. Det är något för affärspressen eller möjligen kriminalsidorna: Allt handlar om pengar, affärerna blir bara större och skummare. Vi kan lika gärna ägna oss åt prognoser för olika aktiekurvor.”

Man kan liksom bara citera det och sedan stänga butiken för i dag, och jag tror att både Robert Laul och jag är helt eniga om en sak i samma ärende: De gräver sin egen grav. Nej, inte fotbollens grav, för här hemma, i det här lilla skitlandet, tycker vi som har ett lag i någon av de två högsta serierna ändå att fotbollen på den nivån är den mest intressanta. Och på riktigt. Och den vi ser fram emot halva året.

Det andra är liksom en annan sport – om det snart längre är en sport? Och jag tänkte på det i veckan, och ofta när jag sitter och ser Viasats sändningar, och deras ösregnslånga snack och analyser – hur många minuter använder de åt att någonsin prata om sportens framtid?

Vi har haft bostadsbubblor som spruckit, och börser som kraschat, och vi har sett några klassiska europeiska klubbar som klappat ihop ekonomiskt och fått börja om från början, eller degraderats åtminstone en division. Man sitter liksom bara och väntar på fotbollens svar på Lehman Brothers, den anrika betrodda amerikanska investmentbanken som till slut bara var luft – och till och med den försvann efter tidernas pyspunka. Sedan föll hela korthuset samman.

I Sverige har vi några fotbollsreportrar som försöker förkovra sig och förklara hur det ser ut – på Viasat, med rätt stora resurser, är det ”Livet är en fest” på högsta nivå, året runt. Förbluffande, faktiskt.

Varför bryr de sig inte ett vitten?

Erik Niva (som är en av dem som kan det här bättre än de flesta) säger ibland något halvcyniskt eller ironiskt om hur näringskedjan ser ut. Vad man seriöst undrar är vad Viasats sportchef Per Nunstedt funderar på: Några krav på er att också kritiskt granska fotbollens affärer har ni väl? Eller kanske ambitioner. Jodå, vi tittar säkert lika mycket, och Per Nunstedt och hans räknenissar på företaget kan säkert visa upp siffror som tyder på stort och kanske till och med ökat intresse – men jag vet att jag inte är ensam om att bli mer och mer oengagerad.

Man tittar och man pratar om det, men man har snart inte några direkta känslor kvar. Jag har varit Arsenalsupporter sedan Charlie George debuterade 1968, jag stängde av tv:n efter 1–5 mot Bayern i onsdags och det tog mig exakt 18 sekunder att komma över. Hur skall jag kunna bry mig när jag ser ett antal spelare som slutat bry sig för evigheter sedan. Och faktiskt, hellre hade suttit hemma och spelat Fifa 17 eller tagit en shoppingtur eller fixat frillan hos nån Londonfrisör för 17.000 pund.

Jodå, de kanske skäms lite i några dagar och anstränger sig kanske rent av i några veckor – men egentligen är det bara kontraktet som är riktigt intressant. Vi har typ 400 allsvenska lirare som hellre sitter och nöter en bänk någonstans ute i Europa än stannar kvar hemma något år i ett försök att bli så bra som möjligt.

Hela sporten håller på att bli patetisk.

Lista. Tre tv-ord i veckan
Vad händer…

…med Glenn Strömberg? Viftar och vevar mer för var dag. Säger allt mindre. Tröttnat?

Varför skulle…

…Norge sluta med astmadopingen? Det är ju ändå de som dominerar cirkusen, styr verksamheten och skriver reglerna.

Johaug-filmen…

…är på gång. Dokumentären. Som typ pojkvännen gjort. De gör det bara värre och värre för sig själva.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.