Det blev 4–0 mot Malta, inget klassiskt Zlatan-mål, men ett klassiskt Zlatan-citat:
– Han ska spela enkelt, det är vad han ska göra. Han har spelat för mycket vänsterback, det är vad han har gjort.
Ibrahimovics kommentar om Kim Källström är en grym kapning och med tanke på att Ibrahimovic var lagkapten var det en sanslös sågning som aldrig borde ha sagts.
Zlatan har rätt i sak, men när han är lagkapten har han ingen rätt att säga det offentligt.
Tidigare har det varit uppenbart med sprickor i truppen – utanför planen.
Sånt måste man leva med i ett landslag, alla är inte kompisar med alla och alla har inte samma favoritsång vid lägerelden.Men på planen måste alla dra åt samma håll i ett sånt här litet landslag. Lars Lagerbäck kan inte blunda för problemet. Han kan aldrig få de här två nyckelspelarna att fira midsommar tillsammans men i höst måste han se till att det blir fred på planen mellan Kim och Zlatan, igår syntes konflikten långt upp på läktarplats.
Det blev i alla fall seger med 4–0 mot Malta och med tanke på hur det såg ut i början hade 1–0 känts helt okej.
Det var då ett Sverige i total disharmoni som visade upp sig. Ett lag utan ledare på planen, ett lag där man inte hjälpte varandra, ett lag där ingenting var lätt. Ett lag som var på väg att bli av med sin förbundskapten.
En av den här matchens stora frågor var:
Hur långt skulle publikens tålamod vara?
Svaret var fem minuter.
Då kom de första spridda visslingarna och då hade skräckslagna svenska spelare passat runt, runt på egen planhalva. De tio gula såg ut som tio nervösa och livrädda Chicken Swedes.
Det svenska spelet bestod mest av långbollar från backlinjen och såna har vi sett förr men nu fick vi se det mot Malta.
Mot Malta.
Hemma.
Herregud.
Så långt hade Sverige trampat ner i kvalträsket och det värsta var – det skulle bli värre.
Nog för att innermittfältarna hade varit helt avskurna från de svenska uppspelen men det finns ju gränser för hur de ska involveras i handlingarna.
Andreas Isaksson passerade den gränsen med mil när han rullade ut en boll till en överrumplad Anders Svensson. Malta bröt, högg direkt och skapade en och två och tre chanser under några ögonblick där Lagerbäcks livlina höll på att brista.
Lars Lagerbäck har sagt att Magnus Hedman räddade jobben åt honom Lagerbäck och Söderberg mot Slovakien borta hösten 2000.
När Isaksson räddade en och två av de där chanserna räddade han sig själv.
Och jobbet åt Lars Lagerbäck.
Jag kan inte se hur Sverige hade kunnat klara att vända ett underläge till seger och jag kan inte se hur Lagrell hade kunnat låta Lagerbäck vara kvar vid annat än seger.
Ullevi-publiken har buat ut landslaget förr, att de gjorde det nu var helt logiskt. Det sägs att förbundskaptenerna Lagerbäck/Andersson skällde ut sina spelare i halvtid och i så fall var det helt befogat.
Det värsta i halvtid var inte att Sverige bara ledde med 1-0. Det var värre att den svenska ledningen inte ens var rättvis och att det var de nya som var mest skräckslagna, passiva och osynliga. Viktor Elm var inte med i matchen, Marcus Berg ovän med bollen och Behrang Safari spred passningarna över hela västra Götaland.
Men han hade ett lyckat ögonblick, inspelet som Rasmus Elm mötte med en volley i ribban. Kim Källström nickade in returen men inte ens då gick det att andas ut.
Uttandningen kom först när Daniel Majstorovic i 52:a minuten äntligen gjorde något vettigt med en svensk hörna, den sjunde. Fem minuter och 30 sekunder senare stod det 4–0.
Och visst, i andra halvlek gjorde Sverige grundjobbet bättre. Pressen på Maltas bollhållare var hårdare, rörelsen blev bättre, ytan framför egna mittbackarna tätades och kantspelet fick högre fart, fick äntligen någon fart alls.
Men när Sverige snubblar vidare mot en höst där hoppets strimma är lövtunn är frågan varför det tog 45 minuter för Sverige att vakna.
Svaret är att så här läskigt är det att tidigt vara illa ute i ett kval.
Den hoppfulle får trösta sig med att i höst har de svenska spelarna hunnit vänja sig vid sina nya roller.