Ja, det står skrälläge. Nej, jag har inte gjort som Magnus Härenstams verkmästaren i magen och dragit i mig en skvätt ljummen Koskenkorva.
Men det skulle verkligen behövts.
Det var en vidrigt hemsk kväll. Den fans som stod upp i storm och regn och kyla ska ha medalj för tapperhet i fält.
Det var en hemsk match. Sverige var i disharmoni. Sverige var ur balans. Sverige var illa ute och hade Finlands Timo Furuholm fallit (han hade inte ens behövt falla som en fura) när Daniel Majstorovic tog ett livtag i sista minuten hade det varit straff, 2-2 och ett krisläge.
Men:
Sverige var också pressat och stressat av tabelläget.
Sverige hade allt att förlora. På tisdag har Sverige allt att vinna. På tisdag tar en skrällseger Sverige till EM.
Ur kaos skapas kreativitet och ur kaos kan det också skapas klassiska, svenska fotbollsegrar.
2006 kom Sverige till matchen mot Spanien efter Göteborgsnatten, Zlatan bojkottade och Sverige kontrade sönder ett slött och nonchalant Spanien och vann med 2-0.
2011 kommer Sverige till matchen mot Holland efter ett annat kaos. Hamréns startelvor har fladdrat omkring som lappar i en torktumlare, Sverige åkte på en tung smäll i Ungern och Zlatan Ibrahimovics höst har varit en djup formsvacka.
I slutet av första halvlek tog Zlatan äntligen en ordentlig löpning. Då kom han fel, manglade Moisander, åkte på ett gult kort och blir avstängd på tisdag.
Jag fortsätter tjata om Zlatans ljumskar. Jag tror att de stör honom mer än han vill säga. Efter varningen, efter att han visste att han inte skulle spela på tisdag, behövde han inte ha ekonomiväxeln i längre. Då syntes äntligen tecken på liv. Det var Zlatan ryck på Sebastian Larsson inlägg som gjorde att bollen kom tillbaka Martin Olsson och det var 2-0.
Det är en världsspelare vi pratar om. Då ska det inte handla om tecken på liv och glimtar av lir. När Zlatan är tillbaka måste han visa med spel och attityd att han är lagets lysande stjärna och självklara ledare. Det var länge sedan jag såg det.
När Zlatan kommer tillbaka är det läge att flytta ner honom och flytta upp Johan Elmander.
Som det är nu finns Zlatan längst fram, han springer knappt alls.
Bakom finns Johan, som springer på allt. Han springer in i Zlatans yta och lämnar öppna landskap bakom sig.
Finland älskade att få den ytan. Roman Eremenko älskade att få den möjligheten att styra matchen som hann ville. Eremenko hade all utstrålning Hamrén vill se.
Utan Zlatan mot Holland blir det självklart att flytta upp Elmander. Det öppnar för ett rakare, snabbare kontringsspel, det öppnar för drömmen att Spanien 2006 kan följas av Holland 2011. Elmander spelade på topp mot Spanien och det var han som öppnade kontringsfesten med 1-0.
Jag gillade Erik Hamréns laguppställning på dataskärmen vid lunch igår. Det var inte lika kul att se den på planen.
Det här var nionde mittfältsfemman på nionde kvalmatchen och det kommer att bli ändring igen mot Holland.
För återigen var det spelare som fick chansen och gjorde det mesta för att spela bort den. I går gick det ut en efterlysning i Helsingfors:
Rasmus Elm - saknad i strid.
Om Zlatan är en landslagsgåta vi lärt oss att leva med är Rasmus en fotbollsfråga jag hade hoppats slippa. Hur kan en spelare med så mycket talang få ut så lite så fort han får press på sig? Han är 23 år. Det går inte att vara lovande hur länge som helst.
Han kom med form, han står för framtid. När matchen var slut var ändå dåtidens Anders Svensson mest nutid och på tisdag lär han vara tillbaka i startelva.
Martin Olsson lär vara kvar på vänsterbacken, finns liksom inget alternativ. Finland visste att det var där Sverige var sårbart och det blev inte lättare för Martin av att han fick spela med tre olika mittfältare framför sig. När Elmander fanns där var hjälpen till Olsson lika stor som den Östlund fick en gång.
När allt var slut, när rysaren var över och segern klar gick Andreas Isaksson längst fram mot den svenska klacken för att tacka för stödet och hjälteinsatsen.
Andreas Isaksson och de svenska fansen. Det var de stora svenska hjältarna den här rysarkvällen.